Jag börjar min resa tidigt på morgonen eller väldigt sent inatt. Hela dagen har gått åt till att packa och vara nervös inför resan. Jag har sällan resfeber men det har alla andra så jag blir också upp stressad. Vi får se hur denna resa går men hur den än går lär jag knappast ha det tråkigt. Jag menar jag kan shoppa, jag kan äta och jag kan bada. Mer än så behöver inte jag för att hålla mig själv nöjd! Lär inte uppdatera ofta här nu men någon gång skriver jag väl något kanske. Hade så bra alla som blir kvar i Sverige så hörs vi i slutet av månaden.

När jag kommer tillbaka åker jag direkt till Marcus och sen till Italien med Nadja så det blir riktigt kul!

...........  | säger:

Jag har ju sagt tidigare att jag aldrig varit kär. Nu känner jag att jag faktiskt känner något för någon. Jag har sagt att jag aldrig vill ha ett förhållande på distans, men just nu känns det som att det är världens lättaste sak. Jag har en känsla av att saker kan fungera, och det har jag nog aldrig känt förut 

......... | säger:

Och just därför är du speciell

Det är inte långt kvar tills jag åker iväg nu. Tidigt på måndag morgon när alla jag känner sover ger mig iväg på min resa.  Jag planerar att ha kul och bara njuta av allt men samtidigt tänker jag ta tillfället i akt att skriva mycket och tänka över saker och ting.

Hitta gemensamma nämnare för att i slutänden få veta vad jag vill och vad som är värt att satsa på. Tycker den här resan till mitt hemland är bra för mig nu innan jag flyttar hemifrån och börjar på allt nytt. Eller ja, ska väl inte säga att allt är nytt när jag redan nu planerar att ta med mig lite och behålla det. Universum och dess planer är en rolig plats trots att jag jämt och ständigt stör mig på dess kassa tajming med saker och ting.

Packar och städar annars för fullt här hemma. Ska träffa Nadja imorgon för att prata Italien och fest antar jag men kommer antagligen prata mycket i telefon med Marcus och andra. Försöker vara lite extra snäll nu innan resan.  

En av de saker jag tänker fundera mycket över under resans gång är följande: vad är viktigast? En relation eller priset man betalar för att ha en relation? För mig har det alltid varit själva priset, är priset för högt och om "att ta någons skit" ingår köper jag det inte. Det är sådan jag är, resten av världen känns ibland som om relation oavsett pris är viktigast. Människor håller tyst bara av rädsla att  inte ha någon att gå ut med eller ta en fika med. Att sedan alla deras relationer egentligen grundar sig på att någon biter sig i tungan och inte säger något är okej för dem.

Det är okej för mig också, det jag vill klura på är helt enkelt hur det kommer sig att jag blev det förstnämnda alternativet.

Svarar på alla kommentarer imorgon

Som jag tidigare skrivit har jag tillbringat mycket tid hos Marcus de senaste dagarna och faktiskt trivts i båda hans sällskap men även med hans vänner. Det är skönt att komma till nytt men även lika skönt att träffa någon allt är avslappnat med och inte lika spänt med.

Fick faktiskt en present idag av honom som gjorde mig väldigt glad och som jag velat ha ett tag nu. En bok såklart men inte vilken bok som helst utan: Nikki Sixx - Heroin Diaries. Vi var dessutom och åt middag på Pappagrappa här i stan och såg sedan "Jiddra inte med Zohan" som Adam Sandler har huvudrollen i. Helt underbart rolig film och jag skrattade nästan på mig i bion.

Sitter här med tre skrikiga killar (eller en är mer diskret iaf) och en syster och blir i princip helt döv. Hur spännande kan en fotbollsmatch vara egentligen? Jag förstår exalteringen men att helt förlora vettet så fort någon rör på sig går över mitt förstånd!

De ser helt vilda ut i ansiktet och verkar vilja attackera TV rutan snart? Undrar om jag borde ge mig ut efter något sorts tillhygge om vi behöver försvara oss här?

Nåja, lite kul är grabbarna att titta på iaf

Ett brev från Ädelfors folkhögskola. Skolan jag ska börja på i höst och möjligen gå i två år samt bli journalist i. Det var en underlig känsla att få det bekräftat på det sättet, att få veta hur dags uppropet är samt namnen på dem jag då kommer gå i samma klass i två år. Stirrade lite på de där namnen, försökte utröna vad de kunde vara för människor och vilka av killarna som var snygga och vilka av tjejerna som skulle kunna vara schyssta. Jag misslyckades självklart med att få någon sorts vibb där men upptäckte snabbt att den jobbiga tjejen som var på provdagen inte kommit in och det gjorde mig något enormt glad. Hon var verkligen en jobbig människa på alla sätt och vis.

Jag har inte alls tänkt eller känt efter kring den här flytten. Jag är väl medveten om att jag ska flytta men det går inte in riktigt, tänker aldrig på det under min vardag så att säga. Jag gör ett tafatt försök då och då men den ända tanken som då dyker upp och utesluter all annan tankeverksamhet kring detta är - Jag har ingen toalettborste, jag måste ha en alldeles egen toaborste så som vuxna har men jag har ingen aning om vilken färg den ska vara?

En underlig tanke, jag vet men för mig sammanfattar den lite tror jag. Man är faktiskt vuxen när man börjar köpa egna prylar till sin alldeles egna toalett. Vi får se vad jag tycker och känner kring allt detta just nu men för tillfället känner jag en lätt besvikelse, en besvikelse över att jag nog kanske blir vuxen mot min vilja nu.

Att jag är en hurtig jäkel tror jag alla vet om likaså att jag har överskottsenergi som håller i sig från fem års ålder. Kan trots att jag är väldigt aktiv inte påstå att jag är någon träningsnarkoman, någon som sysslar med sport eller tränar fyra-fem gånger i veckan. 
Jag har dock börjat träna det senaste halvåret eller så, eller njah lite mer än så är det allt. Minns mitt första spinning pass någon gång där i november förra året? Hur slut jag var och hur jag helt ärligt trodde att jag skulle avlida på den där cykeln och aldrig komma därifrån. Trots att jag aldrig varit överviktig var jag alltså inte tränad.

Nu åtskilliga månader efter så känner jag att jag tycker om det här med att träna. Det är skönt och framförallt gillar jag känslan av att uppnå något, märka hur kroppen blir mer fast och hur man helt enkelt är jäkla nöjd med sig själv. För tillfället tränar jag i snitt tre gånger i veckan men nu under semestern kommer det nog minska betydligt eftersom jag tänker satsa på att äta. Fast har nog aldrig varit med om att jag blir fetto på semestern eftersom jag är ute och rör på mig precis hela tiden och inte äter regelbundet.

Är väldigt överraskad över att det är lördag och inte söndag idag faktiskt. Har varit inställd på att det är måndag imorgon och att jag har massor att börja fixa med innan resan så. Skönt att få skjuta upp det en dag till i alla fall.

Sitter här och funderar över att det faktiskt har varit en riktigt bra vecka trots mycket funderingar från mitt håll och slutsatser om att jag både gjort rätt och fel när jag hanterat saker. Var hos Marcus i Nyköping över midsommar som sagt och kom hem tidigare idag. Det var riktigt mysigt och det var länge sen jag blev så mätt på god mat att jag knappt fick ned någon dricka.

Det var i vilket fall en väldigt trevlig fest med fina människor jag kom bra överens med. Fördelen för mig är nog att alla var lite äldre än mig vilket är på något sätt skönt. Resten av kvällen och imorse spenderades med mys och filmtittande samt ca 4 timmars sömn. Var ju skapligt trött nu på eftermiddagen. Vilket fall som helst var det riktigt mysigt och jag gör gärna om det någon gång.

Veckan som kommer nu kommer gå åt till att förbereda mig för min en månad långa resa som börjar. Kommer väl hem någon gång i slutet av juli så jag hoppas det blir riktigt kul.

Slog just mitt besöksrekord och tycker det är så kul när folk kommenterar och hör av sig!
Såhär glad blir jag då:

Har försökt ignorera flera dagar i sträck nu att jag faktiskt håller på och förlorar rösten helt. Jag är inte sjuk längre tror jag men min röst blir alt sämre. Jag låter nu som en kraxande höna och ingen förstår/hör vad jag säger alls. Hoppas det här släpper snart för jag behöver för tusan min röst för att kunna göra mig hörd och planera allt i sommar.

Imorgon måndag blir lite hektisk för mig eftersom det är så mycket ärenden och saker som ska fixas. Egentligen är det nog en bra sak för jag känner en märklig ångest när jag väl inte gör något. Då sitter jag bara och undrar - Borde jag inte göra något nu? Jag och syster ska nu antagligen gå på Gröna Lund på tisdag vilket är en mycket bättre dag såg jag på grund av flera orsaker.

•1.       Vädret ska vara bättre i Stockholm

•2.       Busspriserna är mycket lägre vilket betyder mer pengar kvar till resan om två veckor

•3.       Det kommer kännas som om jag reser oftare bort från stan eftersom jag ska till Marcus på fredag.

Det pågår ett förberedande till krig i min familj. Eller låt oss kalla det en utmaning.
Ni ser min mamma har rökt väldigt länge men har minskat så pass mycket att jag och syster anser att hon kan sluta helt.
Mamma anser tvärtom att det kan hon inte alls.
Jag och min syster gillar cola och läsk i allmänhet lite för mycket och äter grönsaker lite för lite

Ni ser var detta är påväg va?

Den 23:e denna månad ska mamma sluta röka och syster och jag ska sluta dricka läsk och börja äta grönsaker.
Jag är något otroligt nyfiken på hur detta kommer gå.
Funderar också på om vi kanske förlorat vettet eftersom vi den 30:e ska sätta oss i bilen tillsammans och köra ned till Bosnien. Det blir intressant att se om vi kommer ned i samma antal som vi startade.

svarar på kommentarer ikväll

Idag kom jag på att det är ungefär 16 dagar kvar innan jag åker till mitt hemland Bosnien igen. Vi kommer åka bil ned och även besöka Kroatien och andra länder.  Bosnien för mig innebär många saker men framför allt så innebär det mat. Jag älskar mat och det i stora lass. Stora lass har vi inte direkt något problem med då meningen - Jag är mätt, sällan uttalas mer än fem gånger under en hel livstid. Jag kommer på mig själv med att sitta och fundera över vad jag ska äta, vad jag ska betala och hur mycket av det jag ska äta.

Det känns skönt att åka iväg en sista gång med familjen innan jag flyttar och lämnar våra semestrar traditioner. Kommer nog sakna allt vad det innebär att åka igenom halva Europa och se så mycket så man aldrig skulle kunna få se om man bara tog flyget ner. Alla bråk och sammanbrott vi får på varandra i bilen som sekunden resulterar i att alla brister ut i ett skrattanfall som varar i flera minuter. Jag tror att enda gången min familj funderar på att slänga ut mig och lämna mig vid någon toalett i mitten av Tyskland är när mitt blodsocker sjunker och jag börjar irritera dem alla.
Jag ser redan framför mig hur min syster kommer göra allting i sin makt för att få mig att tappa kontrollen varav mamma löser problemet med att höja musiken som om det skulle hjälpa.

Det låter kanske som en hemsk väg ned till Bosnien men det är det inte. Jag kan lova att jag älskar allting, allt tjafs, skratt, underliga toaletter och allt annat som hör till.

Jag tror att jag en dag kommer skriva en bok om allt det här. Om hur två generationer av bosnier varje sommar åker bil ned till sitt hemland enbart drivna av en sådan stark längtan att det gör ont. Om den där känslan i magen när pappa startar bilen och rullar de första metrarna ut från garaget. Jag sitter alltid i baksätet då och tänker - Nu är vi fem meter närmare Bosnien, snart är vi där. Om hur det känns att åka genom land efter land och försöka beställa läsk och kaffe på knakig tyska blandad med engelska. Om hur man helt utmattad försöker hitta ett hotell på kvällen eftersom ingen vill sova i bilen och att faktiskt ingen vill vara som de där skumma människorna som sover på parkeringsplatserna i sovsäck. Kom efter ett tag på att det egentligen var smartare än att sova ihop kurrad i bilen som vi gjorde ett år.
Om allt det jag nämnt nu och tusen andra bitterljuva njutningar.

Det här är en epok som jag tror är på väg att försvinna. De som föds i Sverige nu kommer definitivt inte åka bil ned och vi som gjort det kommer bli bekväma av oss och ta flyget ned som faktiskt bara tar omkring 3 timmar istället för två dagar och en natt med bil.

Det har både format och skadat oss. Jag tycker synd om dem som inte upplevt en sådan längtan och kärlek till något som egentligen inte alltid är bra. Efter någon vecka i Bosnien längtar jag alltid tillbaka till Sverige värre än vad någon men när jag är här längtar jag ned till Bosnien mer än någon annat.

Jag hoppas innerligt att alla har något att älska enbart ur kärlek och inte ur underliga patriotiska/nationalistiska känslor som bara förstör och förvrider objektiviteten. Jag är medveten om att Bosnien inte är Europas bästa land men för mig är det ibland det finaste som finns trots allt som hänt och allt dåligt som finns där. 

Idag har jag verkligen bara satsat stenhårt på två saker.

•1.       Vara sjuk

•2.       Skriva

Imorgon ska jag och syster träffa Mathilda och hennes syster. Än så länge har vi bara planerat att äta lunch men vi får se vad mer vi hittar på. Nu blir det att leta upp något att äta. Det är en utmaning kan jag säga er eftersom ingen handlat här hemma alls.

Vaknade upp imorse och fick nästan lite lätt panik. Kunde inte andas varken genom munnen eller näsan plus att trycket i öronen var högt. Tog ett tag innan allt det släppt men det känns obehagligt. Hoppas verkligen inte det slår ut fullt ut för jag måste vara frisk till på lördag.

Jag och lillasyster ska nämligen ta oss till Stockholm igen för att gå på Gröna Lund och ha en riktigt kul dag. Var verkligen tusen år sedan jag åkte någon form av karusell så det är dags nu. Nadja ska nog också med så om någon mer är sugen på att hänga på hör av er!

Angelique Papillon säger:

Alltså följer du historien om Pete Dorothey, Amy Whinehouse och hennes Blake?

Angelique Papillon säger:

detta är knarkarnas shithead bråk

Nadjii säger:

nej?

Angelique Papillon säger:

helt underbart

Angelique Papillon säger:

jo du ser pete och amy har ju hånglat

Nadjii säger:

följer inte mycket jag

Nadjii säger:

jo det har jag sett

Angelique Papillon säger:

kan du tänka dig bakterierna som frodades där?

Nadjii säger:

vidrig bild

Angelique Papillon säger:

okej nu ska amys man blake tydligen ha hyrt en torped för att döda pete

Angelique Papillon säger:

amy har i sin tur setts springa omkring i bh på gatan igen vrålandes blaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaake

Angelique Papillon säger:

jag är helt fascinerad för dessa människor lär iaf få mer jobberbjudanden än jag

Angelique Papillon säger:

och mer sex med för den delen

Angelique Papillon säger:

om jag inte rakade benen en vecka skulle jag bli kallad äcklig

Nadjii säger:

hahahahah

Nadjii säger:

galet

Nadjii säger:

sinnessjukt

Jag tror jag håller på och blir sjuk. Det smyger sig liksom på, än så länge är det halsen och öronen som mår värst men vi får se om det blir något mer.
Idag är planerna noll faktiskt. Ångesten inför att jag är för seg med körkortet finns under ytan men jag väljer att inte ta tag i den. Känner att jag måste förändra mitt sätt att hela tiden känna skuld och stress inför saker bara för att jag inte når mina egna vrickade mål.
Vem tusan säger att att jag också inte får vara lite lat och bekväm? Jag själv tydligen, suck.
En annan sak jag får ta och göra upp med mig själv är att sluta skämmas i hemlighet. Allt måste inte vara perfekt eller stämma perfekt överens med min egen bild i huvudet. Går något inte riktigt så som jag tänkt så skäms jag och tror jag gjort bort mig. Har faktiskt aldrig varit med om att någon tyckt det, att jag gjort illa ifrån mig liksom.

Detta är bara underligt för att jag sen åt andra hållet tycker om mig själv. Det är inget fel på varken självförtroendet eller självkänslan. Tycker till och med om det jag ser i speglen varje dag. Jag njuter ibland av att veta att folk ständigt misslyckas med att få mig ledsen eller ur kurs. Det är en bedrift att lyckas med det kan jag ju säga.

Nej nu får det vara nog med funderingar. Ska ta och skriva lite recensioner, dricka upp mitt te och sen kanske städa eller eventuellt något annat livsinspirierande.