Första dagen på universitetet

Universitetet gick bra. Tror det passar mig bra....det kändes....bra. Hade min första lektion i måndags. Lyckades komma med Campusbussen hem utan LIU (Linköpings universitet) kort gratis. Kändes bra det med. Det enda dåliga var att jag var helt förskräckligt förkyld och tilltäppt i alla möjliga och omöjliga håll och kanter. Åkte hem direkt efter första lektionen, kunde inte stanna kvar på rundvandringen. Litteraturvetenskap är onekligen väldigt intressant och jag tror nog inte det ska vara ett alltför stort problem att läsa det.


Idag slutade jag vara förkyld, det känns bra men har fortfarande inte fått tag på böcker till kursen. En jag beställt ska komma i veckan och den andra väntar jag på i biblioteket. Imorgon är det första seminariet. Har bara lektion två gånger i veckan i Linköping vilket faktiskt är helt och hållet lagom. Hade blivit jobbigt att rivstarta varje vecka med flera kurser på en gång. Tycker också det är kul att Ena läser där ofta så har jag någon att åka buss med i alla fall. Ska försöka lära känna lite folk. Fick inte direkt något intryck av min klass eftersom jag var upptagen med att hålla förkylningen i mig och inte snörvla och slemma över alla. Tyckte att det var bäst att hålla en låg social profil. Min lärare är riktigt kulturaktig, mer om henne sedan.


Avslutar detta inlägg med en hyllning till alla tokiga människor här i världen. Vaknar bara vissa upp en morgon och känner - Äsch vad fan, varför inte göra ansiktsbehåringen lite mer exotisk?

Exotiska jävlar


Hej då Ädelfors och Hej då Vetlanda

Norrköping, Jag kommer hem till dig på fredag


Studier och funderingar kring det

Jag börjar tro på allt dravel Oprah kör med om "The Secret". Seriöst, jag stirrar blankt med öppen dregglande mun och bara nickar med i allt hon säger! Börjar känna att det händer mig lite och att allt går framåt på någor underlifr vis.

Surfade nyss in på LinköpingsUniversitets hemsida och klickade mig in på Filosofiska Fakulteten. Tittade på programet kultur, samhälle, mediagestaltning? Låter det inte bra, låter det inte som...jag? De tre orden, det är väl jag, eller hur? Känslan i magen säger det men jag måste kolla upp om det går att börja till vårterminen 2009.

Anledningarna till att jag spekulerar så allvarligt i att hoppa av den har utbildningen är många. För det första så följs inte kursplanen alls, det som utlovats har inte levererats och det håller helt enkelt inte måttet. Det är utbildningen i sig. Människorna är nästa steg. Jag har visserligen hittat några riktiga guldkorn jag tror skulle kunna hålla kontakten med även om jag slutar. Dock finns det många som går här och antigen tycker synd om sig själva och lägger hela sitt ångestfyllda jobbiga väsen på andra. Den andra sorten är den arroganta osäkra typen som gör allt för att ta upp plats genom att avbryta, lägga sig och allmänt testa ens gränser. Jag vet helt ärligt inte om det här är för mig? Jag har ju ingen förståelse för någon av dessa typer. Det är inte så att jag är osams med någon, det var det länge sedan jag var men det drar ned stämningen och känslan för utbildningen. Det är jobbigt och dumt att några ska få dra ned så många.

Jag ska fundera mera på detta och se vad jag kommer fram till. Kanske känns det bättre, kanske om det går att börja på vårterminen hoppar jag på det andra.
Funderar också på om det är ett set back att bo hemma, inte låna och plugga. Känns lite som det men jag tycker det är löjligt då jag faktiskt inte har några frihetsberövande problem hemma i form av att bo i princip själv i sällskap med andra.

Om jag bodde hemma utan lån, jobbade lite osv skulle jag ha råd att resa mer. Både runt om i Sverige men även träffa Jarno i Holland och resten av världen.
Det är lite att klura på men sugen känner jag ju mig. Får ringa imorgon och fråga om vårterminen, blir bara nervös eftersom det stod på hemsidan att programet startar höstterminen 2008. Kan ju vara så att de inte skrivit ut vår och höstterminen för 2009 än?


Blev just lite mer verkligt

Packningen av mina saker har börjat!

Och imorgon fyller jag 20!

Okej nu börjar det bli löjligt

Hur länge är det möjligt att ha en genuin känsla av lycka i sig innan det vänder?
Innan karma tänker - hmm ja men hon var ju inte särskilt snäll mot killen hon pussade och sen slog när hon var 6 år (vi bodde inte här då och han var söt med jobbig) det borde hon straffas för?

För jag går omkring och är lycklig. På riktigt. Jag pratar och håller kontakt med min fina holländare som skriver de gulligaste sakerna och det gör mig inget? Gulligull gör mig inget? Tappade jag hjärnan någonstans? Antar att jag inte har något emot det eftersom jag vet att det är exklusivt för mig, det är inget han går omkring och slänger runt med till allt som inte har snopp. Det känns bra. Att han är sparsam med gull OCH att han har snopp. Det är bra kvaliteer i en kille det.

En annan sak som gör mig glad är att jag får en iPod till min födelsedag. Fick nästan en idag men sköt på det då jag vill ha mer presenter den 14:e.
Jag flyttar den 16:e vilket är jäkla snart. Har funderat på om det typ är någon jag borde ringa och be om ursäkt till eller liknande eftersom jag inte vill ha skit hängandes efter mig men kommer inte på någon? Är det någon som känner sig förbannad eller sårad pga mig så hör av er så jag vet!

Ikväll ska jag ta mig till Mathilda (med lillasyster) för att sova över och köra lite catch up! Med catch up menas att en flaska gott ska med också.

Det känns bra allt det här. Ett sparkonto har jag öppnat också.

IKEA var är du?

Många frågar mig om hur det känns att jag flyttar?
Är du nervös?
Rädd?
Kan du tvätta i tvättmaskin än - Pappa
Kommer du klara dig osv?

Det enda jag får upp i huvudet då är

 - Jag har inte köpt en jävla osthyvel


Jag fick hem ett brev idag

Ett brev från Ädelfors folkhögskola. Skolan jag ska börja på i höst och möjligen gå i två år samt bli journalist i. Det var en underlig känsla att få det bekräftat på det sättet, att få veta hur dags uppropet är samt namnen på dem jag då kommer gå i samma klass i två år. Stirrade lite på de där namnen, försökte utröna vad de kunde vara för människor och vilka av killarna som var snygga och vilka av tjejerna som skulle kunna vara schyssta. Jag misslyckades självklart med att få någon sorts vibb där men upptäckte snabbt att den jobbiga tjejen som var på provdagen inte kommit in och det gjorde mig något enormt glad. Hon var verkligen en jobbig människa på alla sätt och vis.


Jag har inte alls tänkt eller känt efter kring den här flytten. Jag är väl medveten om att jag ska flytta men det går inte in riktigt, tänker aldrig på det under min vardag så att säga. Jag gör ett tafatt försök då och då men den ända tanken som då dyker upp och utesluter all annan tankeverksamhet kring detta är - Jag har ingen toalettborste, jag måste ha en alldeles egen toaborste så som vuxna har men jag har ingen aning om vilken färg den ska vara?



En underlig tanke, jag vet men för mig sammanfattar den lite tror jag. Man är faktiskt vuxen när man börjar köpa egna prylar till sin alldeles egna toalett. Vi får se vad jag tycker och känner kring allt detta just nu men för tillfället känner jag en lätt besvikelse, en besvikelse över att jag nog kanske blir vuxen mot min vilja nu.


Ingen motivation

Jag hatar nästan mig själv nu
Jag gör inget
Inget alls
Bara sitter här och glor och somnar lite då och då, är det depression på gång tänker jag?
Nej jag vet bättre än så, jag är en lat och omotiverad jävel för tillfället. Eller så är det helt enkelt så att jag inte är konstrurerad till att bara slappa och ta det lugnt. Jag vet inte hur man gör och det frustrerar mig när jag inte har någon motivation.

Imorgon då ska jag sätta igång och kämpa mig fram. Har omkring fem arbeten kvar i på distansstudierna sen anser jag mig själv vara klar. Jag sitter här med det första och kommer ingenstans det enda jag lyckas med är att lyssna på Blondie och försöka fundera ut vad tusan sångerskan där hette igen?

Nej jag ger upp nu, jag går till Nadja och hoppas på att promenaden till Sandbyhov piggar upp mig och får fart på allting. Såhär kan jag inte fortsätta.

Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!

Jag kom in
Ringde nyss och fick svaret - Men du blev antagen, du var väldigt duktig och föll alla i smaken!

JAG KOM IN PÅ SKOLAN JAG VILLE KOMMA IN PÅ MEST!!!!
Är väldigt glad nu, det är för tidigt att springa omkring i cirklar och sjunga men jag kanske gör det ändå
Det känns så otroligt skönt att veta att man kom in trots allt som krävts för att jag ska komma hit

Så era missnöjda och gnälliga människor där ute, kom inte till mig idag bara för jag är alldeles för glad och nöjd för att lyssna på er idag!

Okej nu går jag iväg och är glad!

Hemma nu

Kom precis hem till Norrköping
Nu följer en såndär tid då jag inte vågar skriva vad jag tror kanske sker för att jag är rädd att det inte sker då.
Provdagen gick i vilket fall bra. Ettstort plus för väldigt stora rum på skolan och ett ännu större plus för snygga killar och en riktigt söt jag kanske går i samma klass med.

Bloggen flyttats och sommaren är kaotisk

Min blogg flyttades över till den nya plattformen idag. Jag hoppas det inte är lika segt nu och att inställningarna är desamma och inte krångliga. Vi får väl se hur det hela går.

Idag har jag skrivit klart min krönika men inte skickat in den än, jag ska jobba lite mer med den tror jag. Annars är frustrationen över att jag inte får arbete gjort enorm. Känslan och disciplinen infinner sig helt enkelt inte alls nu.

Jag åker iväg till Vetlanda på onsdag eftermiddag och känner mig nervös. Helt ärligt så är jag skraj för att göra bort mig, framstå som konstig och helt enkelt vara en av dem de inte ens överväger att ta in på folkhögskolan. Jag kan leva med att jag inte kom in för att alla andra hade så mycket mer erferenhet och skriv vana men att inte komma in bara för att jag gör bort mig klarar jag inte. Då blir jag riktigt sur och ledsen. Ett annat krångel är att jag på fredag morgon ska infinna mig i Göteborg också....underbart, underbart

igår insåg jag och min kära familj att sommaren kommer bli hemsk. Det finns ingen tid för något och alla resor vi vill klämma in går helt enkelt inte. Det är meningen att jag och Nadja ska fira vår 20 års dag den 28:e juni. Det är framflyttat pga ingen är hemma i slutet av juli och jag flyttar så det blir tajt. Okej, det kan vi nog leva med
MEN jag ska uppenbarligen åka till Bosnien och Kroatien dagen efter, dvs 29:e juni med min familj för att sen möta upp Ena och resten där nere......

Okej, det kanske jag också kan leva med... Då åker jag den 29:e och kommer tilbaka ungefär den 19:e juli för att sedan den 20:e juli åka till Italien med Nadja i åtta dagar!
Men vet ni vad...det kan jag också gå med på, det är helt lugnt. Jag tänkte nämligen  - Ja, men vad skönt då har jag två veckor att vara här hemma och förbereda mig inför flytten och skolstarten i mitten av augusti!

MEN vad vore universum om det inte vore krångligt? Igår hör min kusin Elvira av sig från Kanada på msn och meddelar följande - Amra, jag ska gifta mig den 16:e augusti! Jag kan förstå om ni inte kan komma men jag skulle verkligen vilja att ni kom så jag hade någon släkt här iaf......

Och jag vill åka, jag vill åka till Kanada och vara med på hennes bröllop, det har hon förtjänat, helt klart den enda frågan är hur tusan ska jag göra det då? Om skolstarten är den 18:e augusti hur gör jag då???

Jag sitter här med en pirrande känsla i kroppen och en het önskan om att allt ska gå vägen så jag verkligen kan åka till Kanada i kanske 1,5 veckor om jag åker direkt efter Italien?
Den människa som kommer till mig och säger att semester är för avslappning tillhör nog inte min släkt någonstans....fast å andra sidan skulle jag aldrig vilja ha det på något annat sätt!

Jag blev straffad

Eftersom jag igår tänkte elakt och skadeglatt om en viss person trots att jag gjorde allt för att inte känna så kom mitt straff idag. Mina betyg krånglade och jag var bomsäker på att jag inte skulle få iväg en ansökan och bli antagen till skolan. Med lite hjälp av högre makter och en pappa och mamma som var beredda att offra sin middag efter att inte ha ätit på halva dagen för att se till att jag kunde få det sista kopierat skickades ansökan iväg.

Imorgon ska några fler skickas iväg men nu känns det bättre. Jag ångrar mina tankar och känslor igår, inte nödvändigtvis mot personen de riktade sig mot utan mer för mig själv. Jag är inte en sådan människa som glädjs åt andras olycka eller att sådant höjer mig som person, det gör det inte utan reaktionen kom mer spontant vilket var fel.
Nu sitter jag här efter en underbar dag på Folkbladet där jag fick skriva massor och känna en sista gång att journalistiken är rätt. Jag trivs verkligen där och hoppas att jag innan flytten får chansen att träffa alla lite mera.
Imorgon blir en rätt fullspäckad dag där en massa ska fixas men sedan på kvällen ska Nadja träffas och vår resa diskuteras. Ska också under eftermiddagen fika med Ena vilket känns skönt, har inte träffat henne på evigheter.

Jag och syrran ska nog ta en tripp till Stockholm inom kort, ska bara försöka planera in allt sådant.
Nu när ansökan är skickad och allt känns det som om jag kanske kan ta det lite lugnare och satsa på att planera in sommaren ordentligt nu. Vill gärna iväg på någon festival men sådant får jag ordna efterhand.

Jag somnade under melodifestivalen

Jag tyckte nog att rätt bra låt gick vidare, det är ju sånt som är schlager och Charlotte är väldigt snygg för sin ålder och hela köret.

En sak som hände dock är att jag vid Nordmans framträdande somnade som en stock och sov till slutet typ. Vet inte vad det kan bero på men jag blev trött som tusan av hans låt eller att jag hade ljus tända hemma.

Idag övningskörde jag och blev lite förvånad för jag har verkligen inte så jättemycket erfarenhet av att sitta vid ratten och har bara tagit två körlektioner i körskola men jag klarar mig ta mig tusan rätt bra ändå. Om det fortsätter i den här takten så har jag nog ett körkort med mitt namn på snart.

Är förörvigt en nöjd människa, kanske för att jag vet att jag nog ska härifrån inom kort, jag tror inte det är möjligt för mig att bli särskilt ledsen eller upprörd över något, jag drar mig bara undan när jag blir less. Tiden för att skicka in alla ansökningarna till skolor osv börjar närma sig och jag vet att så fort jag lägger ned det lilla brevet i brevlådan eller anmäler mig via Internet kommer jag vara nervös. Jag kommer spänt vänta på beskedet om jag får komma på intervju (trots att jag fått veta att jag nog får det) och blir jag väl kallad kommer jag vara så nervös att jag dör.

Nej inte dör, men det här är så hemskt viktigt för mig känner jag

Ibland blir man bara sur och jag vill inte alltid vara den som förstår allting när andra beter sig illa

Strömavbrott nyss.... allt bara stängdes ned och mitt inlägg här försvann...skitkul
Men iaf la mig 22.00 inatt för att vila ut och få lite ordentligt sömn men det slutade med att jag låg och vred mig till kl 02 istället. Kände mig helt ensam med mina tankar och funderingar vilket jag antar att jag är också.

Kan kanppt vänta tills dess fem månader passerat och jag kan flytta härifrån. Lite tråkigt är det att jag flyttar på min 20 års dag men egentligen är det struntsamma. Ingen bryr sig ändå och det var riktigt länge sedan mina förväntningar kring att någon ska bry sig införlivades. Jag kräver inte särskilt mycket men kommentarer så som - din födelsedag är ju inte 25 dagar utan bara en dag och kan firas innan du flyttar.
Det stämmer visserligen men samtidigt så kan jag personligen glädjas åt andra och planera med andra trots att det är en bit innan det kommer ske.
Och skulle det vara så att en av mina vänner verkligen inte kommer hinna fira sin 20 års dag eller att jag inte ens kommer finnas till hands för att hjälpa henne med flytten utan är upptagen med annat skulle jag uppriktigt sagt åtminstonde försöka göra det bästa utav saken och se till att hon känner sig uppskattad i vilket fall somhelst.

Men men, jag vet inte, visst det känns kasst men samtidigt orkar jag verkligen inte bråka om vissa saker.
Känner mig rätt säker på folkhögskola nu och hoppas jag får det slutgiltiga beskedet nu i maj om att jag kommit in och är registrerad hos dem. Det enda jag oroar mig för lite är hur de andra människorna är där, jag skulle vilja att det var ett skönt gäng man kan umgås med och bli vänner med. Jag antar dock att det är den där nervositeten inför att börja om på något nytt som gör alla lite tveksamma och rädda inför hur allting kommer gå.

Lägenhet

Har som bekant letat efter lägenhet att bo i Landskrona till hösten. Hittade en jag gillar och har en chans att få.

Kolla
här

Jag tycker den ser helt okej ut och både el, värme och vatten ingår i hyran som är 2500 i månaden. Eftersom det är en studentbostad i korridor får man dela kök med andra men det känns ganska lugnt för mig.

Igår var vi ute och festade men bilder och sånt kommer imorgon.