Det finns positiv och negativ avundsjuka, om någon har det du vill ha och det får dig att sträva mot något bättre utan att tänka något dåligt om den som har det är det bara bra att vara avundsjuk. Så säger alltid min mamma och hon har på många plan helt rätt.

Det är inte dåligt att vara avundsjuk eller att vilja ha mer. Slutar man med det eller inte känner avund eller strävan framåt har man nog dött eller gett upp hoppet om sig själv. Det jag tycker är jobbigt är att ständigt vilja gå från steg ett till steg tre och samtidigt känna rädsla och oro för att jag inte redan är på steg fyra. Läste igår en blogg om en tjej som flyttat till Dubai, som jobbar och har det bra där. Vad jag blev avundsjuk, satt där och läste hennes blogg och ville boka flyg dit för att jag blev så missnöjd med det jag hade nu. Allt känns för mig så fjuttigt, allt jag gör känns dåligt när jag börjar avundas människor som jag tycker nått längre. Nu flummar jag lite och har inga direkta och klara mål för vad jag vill göra men jag vill göra mer. Har i alla fall valt ett program i andra hand jag skulle kunna tänka mig att plugga i Holland. Psykologi, om jag kan komma in, skulle inte vara helt fel att resa till utvecklingsländer i egenskap av det och tycka det är givande och något jag inte tröttnar på. Undrar vad man egentligen måste åstadkomma för att känna att det är något som räknas?

Bedövande och gällt ljöd boulevardens larm.
Helt svartklädd, drottninglik i sorgen, smärt och lång
Passerade en kvinna mig: hon lyfte upp festong
Och fåll och svängde dem med stolt, behagfull arm.

Vad smidig, ädel växt, och benet till sin form
som en statys! Jag drack i vanvettigt begär
det ljuvas eggelse, en vällust som förtär
ur ögats svartblå sky som gömde hemlig storm.

En blixt ... och sedan natt! - Din blick lät en sekund
min själ bli född på nytt, o skönhet, samma stund
försvunnen! Skall vi ses i evigheten nu,

på annan plats, långt bort? Kanske ej någonsin?
För sent! Jag kände ej din väg, du inte min ...
Jag skulle älskat dig, och detta visste du!

Katarina Frostenson - Övärld

Det jag hör höjer, lyfter och vidgar mig :
även det negativa,hårda, från-stötande      hur
det sorlar, strömmar, dövas,       avstannar
och stöts igång      Inte står att hejda - hur
allt tas emot och åhörs, osentimentalt
sen förs åt sidan : det som ej
var riktigt      hörbart -

öra
mörka hörselkött

Äntligen sitter jag nu ned. Jag har halvt bäddat ned mig och pratar med min pojkvän som återigen är i Holland.  Sitter här och lyssnar på Dire Straits med "Your latest trick". Sitter och tänker på allting bara. Hur jag kom till den här skolan med enorma förhoppningar och en ännu större glöd för det här yrket. Hur allt det sakta med säkert började tona bort och försvinna. Hur jag började ifrågasätta allt, ville jag verkligen bli journalist? Någonstans i den här jävla klorofyllen och instutionsliknande upplägget började jag tappa bort min passion. Jag såg inte längre Afrika eller mina drömmar om att en dag få skriva om allt annat än västvärlden. Jag började se småstadsredaktioner och arbete vid sidan om för att klara hushållet.

Sen fick jag helt enkelt lite panik. Jag ser ned på de här människorna, jag ser ned på dumt folk i allmänhet men ta mig tusan om jag inte tycker mer illa om självömkan. Jag insåg att för att klara mig måste jag lämna det här stället och ta mig någonstans där jag inspireras. Vill inte vara kvar här eftersom det hämnar mina drömmar och min passion.

Åker hem till Norrköping på fredag som jag sagt tidigare. Har saknat den staden och hoppas på att mycket snart få äta hamburgare på Världens Bar!

Det är inte långt kvar tills jag åker iväg nu. Tidigt på måndag morgon när alla jag känner sover ger mig iväg på min resa.  Jag planerar att ha kul och bara njuta av allt men samtidigt tänker jag ta tillfället i akt att skriva mycket och tänka över saker och ting.

Hitta gemensamma nämnare för att i slutänden få veta vad jag vill och vad som är värt att satsa på. Tycker den här resan till mitt hemland är bra för mig nu innan jag flyttar hemifrån och börjar på allt nytt. Eller ja, ska väl inte säga att allt är nytt när jag redan nu planerar att ta med mig lite och behålla det. Universum och dess planer är en rolig plats trots att jag jämt och ständigt stör mig på dess kassa tajming med saker och ting.

Packar och städar annars för fullt här hemma. Ska träffa Nadja imorgon för att prata Italien och fest antar jag men kommer antagligen prata mycket i telefon med Marcus och andra. Försöker vara lite extra snäll nu innan resan.  

En av de saker jag tänker fundera mycket över under resans gång är följande: vad är viktigast? En relation eller priset man betalar för att ha en relation? För mig har det alltid varit själva priset, är priset för högt och om "att ta någons skit" ingår köper jag det inte. Det är sådan jag är, resten av världen känns ibland som om relation oavsett pris är viktigast. Människor håller tyst bara av rädsla att  inte ha någon att gå ut med eller ta en fika med. Att sedan alla deras relationer egentligen grundar sig på att någon biter sig i tungan och inte säger något är okej för dem.

Det är okej för mig också, det jag vill klura på är helt enkelt hur det kommer sig att jag blev det förstnämnda alternativet.

Svarar på alla kommentarer imorgon

Jag tror jag håller på och blir sjuk. Det smyger sig liksom på, än så länge är det halsen och öronen som mår värst men vi får se om det blir något mer.
Idag är planerna noll faktiskt. Ångesten inför att jag är för seg med körkortet finns under ytan men jag väljer att inte ta tag i den. Känner att jag måste förändra mitt sätt att hela tiden känna skuld och stress inför saker bara för att jag inte når mina egna vrickade mål.
Vem tusan säger att att jag också inte får vara lite lat och bekväm? Jag själv tydligen, suck.
En annan sak jag får ta och göra upp med mig själv är att sluta skämmas i hemlighet. Allt måste inte vara perfekt eller stämma perfekt överens med min egen bild i huvudet. Går något inte riktigt så som jag tänkt så skäms jag och tror jag gjort bort mig. Har faktiskt aldrig varit med om att någon tyckt det, att jag gjort illa ifrån mig liksom.

Detta är bara underligt för att jag sen åt andra hållet tycker om mig själv. Det är inget fel på varken självförtroendet eller självkänslan. Tycker till och med om det jag ser i speglen varje dag. Jag njuter ibland av att veta att folk ständigt misslyckas med att få mig ledsen eller ur kurs. Det är en bedrift att lyckas med det kan jag ju säga.

Nej nu får det vara nog med funderingar. Ska ta och skriva lite recensioner, dricka upp mitt te och sen kanske städa eller eventuellt något annat livsinspirierande.

Sprungit omkring som en liten höna trots att jag varit supertrött hela dagen. Var hos Ena imorse för att sedan fortsätta dagen med Mathilda och sedan Nadja. Med den föregående gick jag på stan, pratade och planerade vår fest.
Känns lite tråkigt att alla kanske inte kan komma men samtidigt får folk prioritera vad de tycker är viktigare. Jag kan omöjligen få alla nöjda på den här punkten, det kan nog inte Nadja heller.

Nu sitter jag här och önskar lite att jag kunde vara mer personlig i den här bloggen. Ni vet skriva av er till max och inte bry sig om vilka som läser? Jag bryr mig dock, inte så mycket för att jag är rädd för att såra någon utan mer för att jag inte vill lämna ut delar av mig själv till vissa jag vet läser den här bloggen. Får klura på det där och se hur jag bäst kan lösa det.

En personligare tanke kan jag dock dela med mig och det är att min ångest över att vissa känslor aldrig försvinner börjar försvinna. Själva känslan av att känslor INTE försvinner menar jag. Aja det låter nog flum men jag tror att jag gör mig någorlunda förstådd.

Dagen förövrigt har spenderats med att äta lunch med Mathilda, solglasögon inköp samt gym. Känner faktiskt att jag nog behöver längre och mer intensiva pass där för att det ska ge bättre resultat. Jag vill träna överkroppen mer och bli starkare där.

Har under hela dagen haft en fundering jag klurat på. Den lyder lite kortfattat såhär: Är det bättre att vara ärlig mot människor även om det ibland innebär en brytning eller en större konflikt? Eller är det ärligare att prata om folk bakom ryggen och sedan vara trevlig mot dem för att slippa säga det man tycker?

Ja, jag vet helt ärligt inte riktigt. Jag vet bara att om jag inte får vara rättfram och försöker hålla inne så verkar mina åsikter och känslor ta sig ut genom rumpan om inte annat. Det är underligt hur man kan ändra perspektiv på en hel stad när det bara är någon månad kvar här. Min skola startar den 18:e augusti vilket betyder att det bara är omkring 3,5 månader kvar och sen är jag borta. Under dessa månader planerar jag att vara så lite negativ som möjligt och bara glida igenom med resor och annat kul.