Jag känner ofta skuld. Det kan vara skuld över vadsomhelst och hursomhelst. Jag kan exempelvis känna mig skyldig om jag tänker illa om någon och försöker gottgöra det genom att inte tänka så om någon.

Just nu känner jag skuld över att jag inte har körkort än, det börjar kännas väldigt idiotiskt att jag inte har körkort än eftersom jag lärt mig de svårare sakerna utan problem. Anledningen till min skuld och att jag inte har körkort är att jag motarbetas av mig lathet. En större tidsoptimist än mig själv kommer ni inte hitta. Det underliga och roliga med min tidsoptimism är att jag faktiskt hinner det mesta jag vill hinna med trots att det görs i sista sekunden.

Ett exempel nu är att jag ska jobba med att skriva om alla utspring och studenten. Det låter kul men ett problem är att jag måste vara på min vän Mathildas utspring samt hennes studentskiva och hänga med ut och festa på kvällen. Jag tror visserligen att det går att ordna men det krävs lite planering från min sida och att kolla upp tider. Ska nog slå en pling till redaktionen senare i veckan för att kolla upp allt sånt. De flesta fotografer på ungdomsavdelningen tar ju studenten själva så jag hoppas på att få en viss fotograf från Folkbladet att jobba med.

Ett annat exempel är att tajma tiden för min och Nadjas fest. När hennes vänner är bortresta är mina i stan och viseversa men jag tror fortfarande att det ska gå att ordna.

Jag känner dock en viss skuld inför allt detta eftersom jag vill att det ska fungera och samtidigt inte göra någon besviken.