Har inte matt sa bra den sista tiden. Forst fysiskt med influensor och infektioner och sedan och fortfarande inte psykiskt. Influensan ar borta och nu ar det bara halsen som kranglar. Jag ar i Sverige nu under veckan,jag och Jarno kom for Bajram och for familjen. Det kanns som om jag aldrig akt samtidigt som den har staden i mitt eget huvud krympt i storlek enormt. Den kanns bara en gata lang, Drottninggatan det ar allt, ser ingenting mer och vill inte ga nagonstans forutom pa den gatan.

Har varit enormt stressad de senaste veckorna, att inte ha rutin och kontroll over saker tar dod pa mig vilket jag gor att jag gor allt for att fa det. Jag fattar helt enkelt inte att det ar fort tidigt att fa allt det, det ar for tidigt att fa ordning pa skolan direkt och folja allt till punkt och pricka. Det ar aven for tidigt att inreda varat rum perfekt samtidigt som jag har ordning pa vardagarna. Nej, jag vet inte men just nu ar det bara tufft, men det ordnar val upp sig sa smaningom, sa lange jag inte halkar efter i allting.
Anledningen till att allt detta anda flyter pa ar Jarno, utan honom hade jag nog akt hem igen och suttit i staden som bara har en gata. Jag trivs i Groningen och jag ar glad att jag flyttat men det kanns som om allt inte riktigt hinner med. Maste forsoka ta det lugnt och inte bli galen.
Men nu ar bloggande igang igen i alla fall, det ar ett steg pa vagen.

Hej, hej
Har varit lite segt med uppdatering de senaste dagarna men det beror på att jag är sjuk. Jag har fått influensa och av alla symptom att dömma så verkar det vara svininfluensan. Igår var jag så sjuk att vi övervägda att åka in till sjukhuset eftersom jag hade frossa och 40 graders feber i flera timmar. Idag är jag en aning mer stabil men vet inte hur det blir framåt kvällen. Är det så att det fortsätter får jag åka in och testa mig.
Är egentligen inte så orolig då influensa i allmänhet inte är farligt för friska människor. Det är sjuka, gamla och väldigt unga som ligger i riskzonen mer. Men vi får se, jag är i alla fall rätt ledsen över att jag missar skolan idag. Vill inte hamna efter.

Angående allt annat så går det bra här. Jarno har varit helt underbar och tagit hand om mig hela tiden och är nu iväg för att köpa en massa godsaker jag kan snaska på. Kan ju inte riktigt gå någonstans så som jag mår nu. Ska istället försöka plugga mellan feberattackerna. Jag vet att det låter knäppt men jag kan inte bara släppa skolan nu eftersom jag ändå måste göra allt arbete sen!

Har förresten bokat flyg hem från den 20:e till den 27:e september. Saknar alla där hemma massor så jag hoppas att tiden går fort nu!

Sitter just nu och skrollar bak i min van Mathildas blogg. Vad underligt det kanns nar jag ser gamla bilder pa oss. Eller gamla, vad fan, vissa ar bara fran forra aret men det kanns som sjukt lange sedan redan nu. Nar det har aret tar slut och alla listor om vad man gjort och vad som har hant borjar dyka upp pa bloggarna kommer det kannas konstigt. For det kanns som om de senaste 12 manaderna redan ar tre ar eller sa.


Min alskling kopte en ros och bjod mig pa dejt idag.

Jäkla president Johnson och hans rasistiska politik som tvingar mig att idag förstå vad tusan han menade.

Hej igen
Känns lite konstigt att sitta och skriva i tomma luften sådär. Försöker föreställa mig att alla ni som jag vet läser bloggen sitter framför mig på golvet och stirrar på mig med stora ögon och öppen mun för att ni så gärna vill höra vad jag har att säga. Det vore roligt för mitt ego men det tror jag inte ni gör och idag har jag inte så överdrivet mycket att berätta heller.
Vi hade lektion i Rhetoric and Composition och dagens överraskning var att man skulle ställa sig framför klassen och berätta sina tankar kring Amerika samt referera till en artikel vi läst. Jag var lika förebredd som för ett matteprov men det gick bra ändå. Var rätt smart av läraren att inte förvarna oss om det här för då hade jag gått och tänkt på det hela dagen. Jag har fortfarande en del saker att arbeta bort och det är att jag är fullkomligt övertygad om att jag låter helt dum i huvet när jag pratar inför grupp. Att alla mina argumment är tunna och helt onödiga sen så hör jag min egen röst i mitt eget huvud när jag pratar och det är rätt distraherande. Men det gick bra i alla fall.

Ska nog gå på "språkcafeet" imorgon som tjejen jag berättade om igår bjöd mig på. Vill träffa lite mer folk och att få prata svenska är inte helt fel då jag ibland blir tokig på att bara använda engelska och höra holländska hela tiden. Har även fått lite mer kontakt med en av tjejerna i klassen. Det känns bra.

Annars så har vi tjaffsat lite om ekonomi och sånt. Om det kommer räcka till och om det blir bra allting i slutändan. Det är ingens fel och vi gör båda vårat bästa men det blir bara frustration ibland. Antar att alla förhållanden som tar ett större steg upplever det här, eller jag vet inte men lite tjafs skadar ingen. Vi ska i alla fall åka hem över bajram och ska boka biljetter idag. Ryanairs website är nere just nu och jag blir nojig över att specialoffer ska vara borta tills den öppnar igen. Antagligen inte. Imorgon ska vi kanske åka och titta på en lägenhet som vi blivit erbjudna, är den bra så tar vi den. Så slipper vi borra håll i väggen här för att sätta upp en hylla jag vill ha. Typ därför.

Sitter pa Jarnos dator idag sa avsaknaden av svenska bokstaver far ni leva med nu. Tankte borja med att beratta en valdigt underlig sak som hande idag. Har det nagonsin hant er att ni mott nagon ny person och den personen borjat grata av gladje for att den traffat just er?
Inte?
Da kan jag informera om att just det hande mig idag. Lat mig ta denna valdigt ovanliga ( ja, jag ar inte van vid att nagon grater gladjetarar for mig iaf!) fran borjan. Jag hade lektion klockan 13.00 idag och for att vara i tid eftersom jag kanner mig ratt ny fortfarande sa gick jag dit 20 minuter tidigare. Nar jag kommer dit sa ser jag en tjej jag kanner igen, hon ar sadar docksot som jag alltid ville vara nar jag var liten men det gick inte eftersom jag alltid var for vild och lekte kurragomma och "hajen"med killarna hela tiden. I alla fall...hon stod och pratade med en tjej som stod med ryggen mot mig nar hon helt plotsligt utbrister - Hey, you are from Sweden right?! Ohh, you can talk swedish to her (vander sig till tjejen som star med ryggen mot mig) and practise some more!

Nu borjar det konstiga. Den har tjejen vander sig om, far syn pa mig och borjar med hollandsk brytning utbrista - Oh Herre gut, Oh herre gut! Jak kan inte tro det! Jak kan inte tro det! Sen springer hon fram till mig med tarar i ogonen, grabbar tag i mina axlar och fortsatter prisa Gud. Jag trodde for en sekund att jag kanske i hela mitt liv varit stord och inte forstatt att jag ar lika kand som Michael Jackson eller nagot och att det ar den logiska forklaringen till att hon grater och blir sa glad over att se mig? En total framling?

Efter nagon minut av Herre gut och andra svenska fraser man anvander nar man ar overvaldigad sa far jag veta att hon ar sa glad over att jag ar en "akta native svensk" (hahahah!) och att hon antligen far ova sin svenska med nagon. Hon bjuder genast in mig till deras sprakmote och ber mig vadjande att komma da det finns fler som vill traffa mig! Tydligen sa laser dom allihopa svenska har i Holland och ar svaltfodda pa svenskar eller sa?
Men ni kan ju tanka mig min reaktion och forvaning nar nagon helt frammande jag aldrig traffat blir sa glad over att traffa mig? Vet inte om jag ska ga pa motet an, fast det vore ju kul om alla blev lika exalterade som hon, da kan jag ju fa intala mig sjalv att det ar min utstralning och mitt utseende de blir sa glada over inte att jag kan svenska bra.

Hon berattade aven for mig att det kandes ratt i hjarta och sjal att tala svenska och att det var hennes vasens akta sprak. Bra det.