Lukten av vår och sommar
Minnen överlag tror jag svider i mig eftersom minnen är upplevelser från en tid man saknar som längre inte finns.
En tanke
Inte ofta
Men ibland är jag så
Om att känna sig nedtyngd och känslan av att inse att man faktiskt är/har varit nedtyngd
Nästa vecka avgörs min framtid på många sätt och allt annat bara bleknar i jämförelse till hur viktigt detta är för mig. Jag kommer på mig själv med att faktiskt sätta mig ned och bara känna efter hur jag egentligen mår.
Sen det här året började, eller kanske sen november förra året har jag varit under en enorm press på alla sätt och vis. Jag har inte alls tänkt på det eller upplevt det som särskilt jobbigt förutom nu när det är knappt en månad kvar av allting.
Jag verkar ha ridit ur stormen men jag vet faktiskt inte om jag segret än eller inte. Det enda jag med all säkerhet vet här är att små petitesser inte är något livet borde fokuseras på.
Okej, nog om filosofiskt dravel.
Min egna dator har fortfarande inget internet och universum förväntar sig att jag ska kunna skriva allt till Folkbladet på denna dator jag sitter vid nu. Okej säger jag bara, vi gör ett försök.
Valborg firades väldigt odramatiskt med lugn, jobb och film med Mathilda. Vi önskade nog båda att vi gjort något mer, men jag personligen hurrar som sagt inte högt för dramatik och jobbiga fyllor.
Känslan av att befinna sig i ett vakum håller i sig. Det är faktiskt en rätt smart sinnesstämning att befinna sig i. Bara det som är av intresse och nytta kommer igenom medan allt annat flyter omkring utanför men landar inte på mig.
Vi kan ta ett exempel på en situation: Att få reda på att människor man haft respekt för inte är det man trodde brukade göra mig och skulle vanligtvis göra mig uppröd. Väldigt upprörd och även kanske så upprörd att jag ägnar dagar åt att fundera. Men nu när jag känner som jag känner känns det liksom inte. Jag rycker bara på axlarna och tänker - Jaha, det var det då.
Ja nu blev det visst lite filosofi ändå men det var det jag kände för just nu.
En liten uppdatering igen
Igår var en av dessa sällsynta dagar man sällan får. Jag, Mathilda och våra systrar var och promenerade i Söderköping, åt glass, bullar och pizza och sen ännu mer till filmen vi såg på kvällen. Vi tog oss upp på berget i Söderköping där man har översikt över hela staden. Det förde tillbaka minnen om när jag var yngre och vi var betydligt fler som brukade vandra och klättra i naturen nästintill varje helg. Är nog därifrån min överskottsenergi kommer ifrån... jag har aldrig haft tid att lata mig kanske. Dagen och kvällen var i vilket fall hur mysig och underbar somhelst och det kändes skönt att umgås sådär otvingat, okrystat, ojobbigt och ett gäng andra ord man kan lägga till ett "o" framför.
Jag tror förövrigt att jag går omkring i något sorts vakum. Med det menar jag att jag inte riktigt är ikopplad till saker som har med relationer av olika slag att göra. När något går fel någonstans exempelvis finner jag mig själv stirrandes slött men utan känslomässig reaktion? Som om jag slutat bry mig och på något vis flyttats någon annanstans där tråkighter inte bekommer mig längre. Trots detta underliga vakum så känner jag mig nöjd med mig själv på något sätt, jag granskar mig själv med kisande ögon, funderar...och granskar igen men kommer fram till följande: Jag är nog den jag vill vara nu tror jag. Jag vil ha hemskt mycket saker men jag känner att jag som person för tillfället är nöjd.
Veckans om kommer nu kommer vara ganska avgörande för min del, men på grund av min löjliga rädsla för att saker inte kommer ske om jag hoppas eller pratar om dem för mycket håller jag tyst.
Jag kan istället berätta om min senaste fascination - Twin Peaks. Den serien är bra och jag kommer efter att jag sett alla avsnitt och filmen göra en summering över vad som egentligen är så bra.
En liten notis ni egentlitgen inte behöver ta någon notis om: Min chef på Folkbladet skrev en krönika i lördagens tidning. Jag citerar: En flicka, invandrad från ett krigshärjat land, säger att hennes dröm är att bli utrikeskorrespondent. Svaret från konsulenten blir.
- Det är omöjligt, glöm det!
Jag säger bara: Håll utkik efter mig på nyheterna...
Parship.se
Jag som alltid är nyfiken på test eller listor gick in och gjorde testet för någon vecka sen...till min stora besvikelse visade sig testets syfte enbart vara att para ihop mig med andra som då ska ha fått liknande resultat som jag.
Nu straffas jag riktigt ordentligt för min nyfikenet eftersom jag får omkring tre nyhetsbrev om dagen från denna sajt, de går verkligen in för att driva folk till vansinne och para ihop dem med någon mysko människa. Jag vill gärna tro att jag kan hitta mig en partner själv utan hjälp av internetsajter och liknande.
För att natten är till för funderingar
Jag funderar mest på sommaren och hur jag ska få den att gå ihop med sammtidigt fira att jag blir 20 antagligen tillsammans med Nadja.
Jag är nog lite rädd för den där 2:an jag får nu, 20 år.... det trodde jag aldrig att jag skulle bli som liten. Jag använder ju fortfarande uttrycket "när jag blir stor" men är jag egentligen stor redan nu? Förbannade tvåa som tvingar mig till att tänka på allting, på hur jag blir förändrad och hur jag ovilligt måste släppa tider som varit.
Jag minns att jag en gång som 17 åring pratade med en viss person och vi båda kom fram till följande - Shit, vi är fan båda äldre än våra Final Fantasy figurer och de räddar världen och är med om äventyr och är unga.....
För att vara helt ärlig så saknar jag den tiden, men den tiden och känslan av att vara i en egen värld med någon där vi för alltid kommer vara 17 oavsett vad som står i pappren försvann med honom.
Nu när jag känner mig så filosofiskt lagd inatt kan jag erkänna att det är nog det jag söker, en tid och person där vi kan stå still med varandra.
Tills dess är jag dock inte världens olyckligaste människa trots allt
Skorpionen
Jag är alltså en kombination som styrs av mitt ledande tecken Lejonet och mitt undertecken Skorpionen. Intressant tycker jag.... dock helt otroligt att få denna kombination som är så stark. Min vän Mathilda är min motpol. Hon är Skorpion med Lejonet i ascendenten ja, ja nog om detta. Förväntar mig inte att alla ska vara helt tokiga i detta som jag.
Hitler var Vädur om det är någon som är nyfiken på detta förresten.
Annars så sitter jag här och njuter av att vara helt dramafri, ingen drama existerar egentligen runt mig tycker jag. Alla min relationer flyter på just för att jag bara är ärlig och inte orkar med några spel eller små klurerier. Det går bra och jag fokuserar på det där personliga brevet som ska in till Ädelfors nästa vecka. Lite sommarplaner har påbörjats i huvudet och vi får se hur det hela tar sig. Kanske blir det något kanske blir det inget.
Måste lägga mig nu för att jag ska upp och träna på morgonen och sen övningsköra i blasket!
PS: Mathilda jag har dubbelkollat och läst upp Skorpionen i ascendenten för folk och de håller med om att det är jag på pricken ^^
Filosofiska funderingar under en kall söndag
Ohh du kalla, kalla morgon. Jag som är sugen på en prommenad senare.... Undrar om inte butikerna borde komma ut med två vinterkollektioner om året nu när klimatet är som det är?
Egentligen finns inget av vikt att skriva. Jag skriver mest för att inte glömma bort hur man skriver eller tappa den vanan. Jag hade en faslig huvudvärk igår som jag får skylla på mitt temprament. Att bli arg, riktigt sådär arg är inte bra om man vill leva harmoniskt. Jag antar dock att jag aldrig kommer bli någon sval jänta, klädd i ljusblått, ståendes på en äng med ett jag-har-aldrig-haft-sex-leende. Dock anser jag att mitt temprament i alla fall löser konflikter och att det blir bättre än att bara vara sval och vara tyst. När det sen kommer till svala jäntor på ängar är jag helt för det - så länge jag slipper ja ljusblått och så länge jag får springa omkring och ha en man efter mig!
Syster och jag hade en lång diskussion inatt om allt från religion till att vi båda gillar tecknat fortfarande. Känns bra att hon börjar bli lite stor så jag inte längre ser henne som en liten köttbulle med ben som sparkas väldigt hårt i sömnen. Av någon anledning känner jag mig delvis ansvarig för att hon blivit lite större än en köttbulle.
Sen vill jag nog tacka alla dem som faktiskt tror jag kommer in på skolan och tycker jag är tillräckligt duktig, det känns bra att få stöd när man själv bara är nervös och tvivlande.
Jag är en man till stor del
Det var bra enligt henne
Jag ser det mer så här: Om du kan se någon du gett allt för på gatan och den personen hälsar på dig och du kan titta bort utan större känssloutbrott så har du vunnit, du är fri och du kan gå vidare.
Sen att man aldrig glömmer dessa speciella människor och att man tror att man kommer vara ensam hela livet är en helt annan sak. Jag är hellre ensam än tillsammans med någon som förvirrar både mina tankar och mitt hjärta.
Funderingar
Jag hoppas verkligen det för någonstans kan jag ändå inte hjälpa att tycka att jag kanske kommer få lite sånt. Jag har även bra vänner här jag värdesätter, folk man ser eller tänker på med ett leende och vet att de i sin relation till dig varken har baktankar, avundsjuka eller behovet av att visa sig bättre eller trycka ned en på något vis.
Men jag lever på sparlåga här nu, jag sparar all min energi och alla mina känslor till i höst. Här känner jag mig bara vissen och helt törstig på upplevelser. Att stanna kvar ett år efter gymnasiet har både varit det bäst aoch det värsta jag gjort men snart är det förhoppningsvis över och jag startar med något nytt, fräscht och med människor som inte tycker så synd om sig själva hela tiden.
Note to myself inför framtiden nr 2
Umgås eller ha ej en relation med personer som får Kafka att hälsa på sedan.
Det är inte smart och du kommer alltid hata dem för att du inte med tillräcklig kraft bad dem dra åt helvete och sa exakt vad hjärtat känner.
De är inte bra personer
Ingen är bra om Kafka hälsar på
Han var enligt min uppsats surrealist
Styrka och Passion
Det är jag
Men idag klev Kafka in genom mitt fönster, lyfte på hatten, drog en hand genom sitt redan ruffsiga hår med slitna toppar och log sitt avspända men ändå lätt nervösa leende och sa på bosniska
- Alla riktiga kärlekar är olyckliga
- Sve prave ljubavi su tuzne
En helt vanlig dag men ovanligt mycket shopping
Efter det var jag på stan för att underligt nog köpa en massa hårinpackning och make up removers på min mammas begäran, uppenbarligen börjar vi förstå oss på det här med produkter.
En återkommande tanke då och då:
Folk som öppet röker på gatan eller ännu värre går och röker som gör att jag får deras rök på mig när jag går bakom och måste hålla andan för att det är äckligt borde fan få fängelsestraff. Jag blir så less på sånt jag menar om jag gick och fes på nån skulle den verkligen bli sur? Men däremot är det minsann okej att spy ut sitt gift över halva stan bara för att man inte kan hålla sig tills man kommer hem!
Hahah gammal text från 06 på bloggen
Texten
Människor
Alla leker Gud ibland och generaliserar alla männsikor sammtidigt som man höjer sig själv högre upp
Om jag nu skulle få göra det en stund så skulle jag nog säga att alla människor är underliga och en stor dos konstiga
Det är endast ett fåtal som jag kan tycka klassas som normala i mina ögon
Till de konstiga hör:
"De känslomässiga hororna"
Det är väldigt viktigt att vara snäll, charmig och omtyckt, den här typen har ofta lite knäppa drag och försöker komma undan sina misstag eller fel genom att ses som rolig eller att folk ska säga - Nej men (ett namn) hur kan du göra så? Detta ska då följas av ett litet skratt och horan är då glad för den tror att den uppnått målet av omtyckhet och gullighet....
Dessa sprider gärna ut sig själva till alla vare sig man vill ha dom eller inte....
Nu tänker man kanske, men vad är det för fel på det då? nej inte mycket förutom att dessa människor ofta har ett stort tomrum inom sig som inte går att fylla
Dessa förstäker gärna sina irriterande drag och klänger på en åsikter bara för att snabbt kunna känna sig trygga och se om de blir accepterade....
"Ge mig, trygghet, kärlek, ta hand om mig och låt mig gnälla människorna"
Finns det gott om,. verkar vara en tonårsstörning som ibland även fortsätter in i vuxenlivet, just den här typen älskar att gnälla på alla andra som är lyckliga. Man referar till dessa människor som faktiskt är rätt nöjda med sitt liv som slampor som knullar runt på Otten eller players som bara vill få till det.
Ja alla negativa och elaka benämningar brukar man få höra från gnällmänniskorna.... det är helt enkelt avundsjuka för någonting man inte kan klara själv. Fastnar man med en sådan människa kommer man sällan loss eller dör av deras gnäll
För deras själviska filosofi är helt enkelt: Jag skiter i att sexåringar tvingas bli barnsoldater, att småbarn blev slaktade värre än djur i Rwanda, att en tjej/kille i min ålder skulle dö för att bo som jag gör... allt det skiter jag i, för jag har det värst helt enkelt, mig är det fan mest synd om och det är jag som ska få livet serverat på ett silverfat
Om jag fick leka Gud ibland så skulle vissa människor hamna under dessa kategorier, vilken jag själv tillhör vet jag inte, det finns många andra kategorier och jag önskar att jag inte tillhörde någon, misstänker dock starkt att jag visst gör det
En fräsch tisdag
Vaknade upp för ett tag och kände mig fräsch, håret luktade gott, nattlinnet var nytvättat, vattnet som stod vid sängen sen igår kväll smakade inte äckligt.
- Bra dag, tänkte jag muntert med ett leende.
Munterheten håller fortfarande i sig men jag misstänker att den svalnar när jag väl blir begravd i arbete.
Bokade nyss mitt jobb till Folkbladet men det känns sådär löst som om jag inte försår vad det hela handlar om. Får sätta mig och skriva ned lite frågor jag ska ta med till intervjun sen.
Idag känns det rätt skönt att vara för sig själv, att inte behöva prata med människor och bara få läsa mina böcker. Det trivs jag ibland bäst med - att få vara själv och inte lyssna på andras pladder om ingenting. Jag kände aldrig så innan men efter en resa jag gjorde för ett tag sen så känns det som att människor gnäller över precis allting och ibland vill jag bara ge dem en smäll och vråla - men för fan folk slåss ju för att överleva i andra länder och här sitter du och gnäller om något töntigt litet problem som kommer vara över om en stund!
Men jag gör aldrig så, vrålar sånt i folks ansikten, jag bara sitter och tänker det medan de pladdrar på. Sitter och målar upp olika secenrio och tänker - hur skulle dessa människor hantera ett riktigt problem? Död inom familjen? Extrema situationer? Skulle dessa människor bryta ihop om deras dator togs ifrån dem och om deras partner var otrogen? Ja, jag antar det
Men för det mesta nöjer jag mig med att tänka alltsånt här och gå vidare för att jag inte orkar bry mig tillräckligt för att säga något sådant till någon.
Hmm, blev visst ett litet argt inlägg nu men jag är inte arg alls, var bara en tanke.
Om
Om inte jag får mat snart
Om inte jag får gå vidare helt och hållet
Om jag inte slutar drömma om tider och personer som längre inte finns i mitt liv
Om jag inte kommer in på den skolan i höst
Om jag aldrig mer blir kär på riktigt i hela mitt liv
Om det inte slutar vara fult väder här
Om jag fortsätter vara misstänksam mot alla
Ja vad gör jag då? Ingenting, jag fortsätter traska på här i någon månad till sen flyttar jag
Självbehärskning
Mycket kan man anklaga mig för att sakna men självbehärskning och förmågan att tänka framåt när jag är upprörd är inte en av dessa saker.
Jag vägrar helt enkelt gå in i någon närmare diskussion med folk jag anser inte kunna förstå det jag ska prata om.
Nej jag vägrar lägga ned tid på att sura på någon eller förklara mig, jag tror det framgår trots allt. Vi går vidare och skiter i att jag är sur. På söndag ska vi till IKEA och då blir det att köpa lite kul och planera inför flytten!
Vet ni förresten vem som idag just fått veta att hon får sitt allra första betalda jobb som en riktig journalist ute i arbetslivet?
Som om jag vore utbildad och hade en massa högskolepoäng och hela kittet?
Just det....
DET ÄR JAG!!
Att ha praktik är en sak, att arbeta på ungdomsredaktionen är en sak MEN att få betalt för de jobb man gör som en riktig journalist får fanimej inte alla.
Ingen söt pojke kan ordna någonting
Den här stan har verkligen inget mer att ge mig
Det enda jag undrar och är nyfiken på är vilka som kommer visa sig vara riktiga i slutänden?
Imorgon blir en riktig slösaktig dag i form av shopping, det känns rätt okej med provet som är då också.
Slipper hepatit vaccinationen gör jag också. Ibland ler jag lite för mig själv och suckar nöjd sådär.
Jag har förövrigt återupptäckt Eros Ramazzotti som jag sett live i Sarajevo i en annan tid som jag ibland lyckas intala mig aldrig fanns.
Detta är inte en bild från Sarajevo
Ge mig kraft
Ikväll blir det ingen fest eller alkohol för mig. Det känns bra faktiskt. Har lekt med tanken på att bli nykterisk ett bra tag nu och det växer sig allt starkare.
Ju mer jag tänker på det dessto mer tycker jag det hela att vara full ute på krogen känns en aning patetiskt och dumt. Jag har alltid varit en sådan som hellre sitter med gott sällskap hemma hos någon och tar någon öl och har en trevlig kväll. Det här med att vara full på krogen tilltalar mig inte ich jag blir ofta besviken på hur nära vänner beter sig efter att de druckit för mycket.
Men vi får se hur det blir. Att jag ska dricka mer sällan är i alla fall något jag bestämt mig helt för.
Idag ska äntligen det förbannade talet redovisas om jag så dör på kuppen. Efter det blir det seriöst teoriplugg då jag har ett delprov på måndag som jag måste klara. Har överhuvudtaget mycket plugg på olika håll men bara jag får arbeta undan det så går det nog bra.
Jag har så blandade känslor kring allting hela tiden och vet inte riktigt vad det beror på. Exempelvis så vaknade jag med världens äckligaste känsla imorse och trodde något hemskt väntade mig idag. Någon i stil med att jag får veta något jag inte ville veta eller att jag kommer be någon dra åt helvete för att jag tappar tålamodet med den människan. Det är säkert det här med att jag ska flytta och börja på en ny utbildning samt ta körkort som jävlas.
Förövrigt så har jag kanske kanske skaffat mig ett jobb inom någon månad =)
En överraskande tisdag
Jag har även gett en person som en gång i tiden betydde allting en sista chans, sen är det helt och hållet upp till den om den tar vara på den eller tabbar sig. Jag orkar i ärlighetens namn inte bry mig
Fick nyss veta att min pappa ligger på akuten, då bryr man sig inte om så mycket annat. Han hade andats in något giftigt på jobbet och blivit yr samt rammlat ihop. Hörde att det var riktigt dåligt, något mer vet jag inte riktigt. Jag hoppas på mer svar i eftermiddag och att han blir bra snart.