Sitter här med en lätt huvudvärk som orsakades av mötet mellan mitt huvud och taket i Mathildas systers rum imorse. Måste slagit i rätt rejält eftersom det fortfarande känns men det är som min pappa alltid sa till mig  - du är så tjockskallig så du behöver inte oroa dig. Antar att det betyder att jag klarar hårda smällar mot huvudet och inte något annat.

Igår var en av dessa sällsynta dagar man sällan får. Jag, Mathilda och våra systrar var och promenerade i Söderköping, åt glass, bullar och pizza och sen ännu mer till filmen vi såg på kvällen. Vi tog oss upp på berget i Söderköping där man har översikt över hela staden. Det förde tillbaka minnen om när jag var yngre och vi var betydligt fler som brukade vandra och klättra i naturen nästintill varje helg. Är nog därifrån min överskottsenergi kommer ifrån... jag har aldrig haft tid att lata mig kanske. Dagen och kvällen var i vilket fall hur mysig och underbar somhelst och det kändes skönt att umgås sådär otvingat, okrystat, ojobbigt och ett gäng andra ord man kan lägga till ett "o" framför.

Jag tror förövrigt att jag går omkring i något sorts vakum. Med det menar jag att jag inte riktigt är ikopplad till saker som har med relationer av olika slag att göra. När något går fel någonstans exempelvis finner jag mig själv stirrandes slött men utan känslomässig reaktion? Som om jag slutat bry mig och på något vis flyttats någon annanstans där tråkighter inte bekommer mig längre. Trots detta underliga vakum så känner jag mig nöjd med mig själv på något sätt, jag granskar mig själv med kisande ögon, funderar...och granskar igen men kommer fram till följande: Jag är nog den jag vill vara nu tror jag. Jag vil ha hemskt mycket saker men jag känner att jag som person för tillfället är nöjd.

Veckans om kommer nu kommer vara ganska avgörande för min del, men på grund av min löjliga rädsla för att saker inte kommer ske om jag hoppas eller pratar om dem för mycket håller jag tyst.
Jag kan istället berätta om min senaste fascination - Twin Peaks. Den serien är bra och jag kommer efter att jag sett alla avsnitt och filmen göra en summering över vad som egentligen är så bra.

En liten notis ni egentlitgen inte behöver ta någon notis om: Min chef på Folkbladet skrev en krönika i lördagens tidning. Jag citerar: En flicka, invandrad från ett krigshärjat land, säger att hennes dröm är att bli utrikeskorrespondent. Svaret från konsulenten blir.
 - Det är omöjligt, glöm det!

Jag säger bara: Håll utkik efter mig på nyheterna...