Jag sitter här och känner att jag gjorde helt rätt som inte gick ut ikväll. Ikväll är en av dessa kvällar då jag önskade att jag kunde kika runt hörnet, bläddra fram så som man gör i en spännande bok men ångrar sig på halva vägen och bara hinner få en glimt av någon mening på sista sidan. Det skulle räcka för mig, en liten glimt bara om hur det blir i höst och om jag kommer trivas. Skulle den glimten visa mig med ett leeende på läpparna i gott sällskap som värdesätter det jag har att ge? Skulle den glimten visa mig och mina funderingar kring hur jag är nöjd och glad i magen och hur lycklig jag är över att jag flyttat?

Jag hoppas verkligen det för någonstans kan jag ändå inte hjälpa att tycka att jag kanske kommer få lite sånt. Jag har även bra vänner här jag värdesätter, folk man ser eller tänker på med ett leende och vet att de i sin relation till dig varken har baktankar, avundsjuka eller behovet av att visa sig bättre eller trycka ned en på något vis.
Men jag lever på sparlåga här nu, jag sparar all min energi och alla mina känslor till i höst. Här känner jag mig bara vissen och helt törstig på upplevelser. Att stanna kvar ett år efter gymnasiet har både varit det bäst aoch det värsta jag gjort men snart är det förhoppningsvis över och jag startar med något nytt, fräscht och med människor som inte tycker så synd om sig själva hela tiden.