Framåt kvällen/natten har jag en tendens till att bli fundersam och filosofisk och inatt är inget undantag.
Jag funderar mest på sommaren och hur jag ska få den att gå ihop med sammtidigt fira att jag blir 20 antagligen tillsammans med Nadja.
Jag är nog lite rädd för den där 2:an jag får nu, 20 år.... det trodde jag aldrig att jag skulle bli som liten. Jag använder ju fortfarande uttrycket "när jag blir stor" men är jag egentligen stor redan nu? Förbannade tvåa som tvingar mig till att tänka på allting, på hur jag blir förändrad och hur jag ovilligt måste släppa tider som varit.

Jag minns att jag en gång som 17 åring pratade med en viss person och vi båda kom fram till följande - Shit, vi är fan båda äldre än våra Final Fantasy figurer och de räddar världen och är med om äventyr och är unga.....
För att vara helt ärlig så saknar jag den tiden, men den tiden och känslan av att vara i en egen värld med någon där vi för alltid kommer vara 17 oavsett vad som står i pappren försvann med honom.

Nu när jag känner mig så filosofiskt lagd inatt kan jag erkänna att det är nog det jag söker, en tid och person där vi kan stå still med varandra.

Tills dess är jag dock inte världens olyckligaste människa trots allt