Min mamma sa idag att jag tänker som en man dvs med huvudet först och hjärtat sen.
Det var bra enligt henne
Jag ser det mer så här: Om du kan se någon du gett allt för på gatan och den personen hälsar på dig och du kan titta bort utan större känssloutbrott så har du vunnit, du är fri och du kan gå vidare.

Sen att man aldrig glömmer dessa speciella människor och att man tror att man kommer vara ensam hela livet är en helt annan sak. Jag är hellre ensam än tillsammans med någon som förvirrar både mina tankar och mitt hjärta.