Hektiskt
Sprungit omkring som en liten höna trots att jag varit supertrött hela dagen. Var hos Ena imorse för att sedan fortsätta dagen med Mathilda och sedan Nadja. Med den föregående gick jag på stan, pratade och planerade vår fest.
Känns lite tråkigt att alla kanske inte kan komma men samtidigt får folk prioritera vad de tycker är viktigare. Jag kan omöjligen få alla nöjda på den här punkten, det kan nog inte Nadja heller.
Nu sitter jag här och önskar lite att jag kunde vara mer personlig i den här bloggen. Ni vet skriva av er till max och inte bry sig om vilka som läser? Jag bryr mig dock, inte så mycket för att jag är rädd för att såra någon utan mer för att jag inte vill lämna ut delar av mig själv till vissa jag vet läser den här bloggen. Får klura på det där och se hur jag bäst kan lösa det.
En personligare tanke kan jag dock dela med mig och det är att min ångest över att vissa känslor aldrig försvinner börjar försvinna. Själva känslan av att känslor INTE försvinner menar jag. Aja det låter nog flum men jag tror att jag gör mig någorlunda förstådd.