Det finns positiv och negativ avundsjuka, om någon har det du vill ha och det får dig att sträva mot något bättre utan att tänka något dåligt om den som har det är det bara bra att vara avundsjuk. Så säger alltid min mamma och hon har på många plan helt rätt.

Det är inte dåligt att vara avundsjuk eller att vilja ha mer. Slutar man med det eller inte känner avund eller strävan framåt har man nog dött eller gett upp hoppet om sig själv. Det jag tycker är jobbigt är att ständigt vilja gå från steg ett till steg tre och samtidigt känna rädsla och oro för att jag inte redan är på steg fyra. Läste igår en blogg om en tjej som flyttat till Dubai, som jobbar och har det bra där. Vad jag blev avundsjuk, satt där och läste hennes blogg och ville boka flyg dit för att jag blev så missnöjd med det jag hade nu. Allt känns för mig så fjuttigt, allt jag gör känns dåligt när jag börjar avundas människor som jag tycker nått längre. Nu flummar jag lite och har inga direkta och klara mål för vad jag vill göra men jag vill göra mer. Har i alla fall valt ett program i andra hand jag skulle kunna tänka mig att plugga i Holland. Psykologi, om jag kan komma in, skulle inte vara helt fel att resa till utvecklingsländer i egenskap av det och tycka det är givande och något jag inte tröttnar på. Undrar vad man egentligen måste åstadkomma för att känna att det är något som räknas?