Jag är bra på det här med eftertanke, analysera en situation och dra slutsatser om varför det gick som det gick. Ännu en gång har jag funderat på varför det blev som det blev och om det hade blivit så om man bytte ut mig mot någon annan. Svaret är ja, den personen är inte bortskämd.

Hela mitt liv har jag fått umgås med människor som söker kunskap, erfarenheter vars nördighet är så djupt rotad att det blir lite läskigt när man upptäcker vad de kan.

Pappa lärde mig tidigt om musik och mamma satsade stenhårt på poesi, böcker, lek, ja allt man kan komma åt att ge sin dotter.
Jag har inte på något sätt farit illa åt eftersom jag när jag växt upp fortsatt umgås med människor som inte alltid haft liknande intressen men de har inte heller varit helt borta i huvudet. Visst, jag har inte alltid kunnat välja vilka jag vill vara med men jag har för det mesta haft den turen att jag kan avlägsna mig från dessa människor jag ansett vara lata och elaka.

Om jag själv är intelligent eller inte vet jag inte svaret på. Ibland känns det som om jag kan saker och vissa dagar känner jag mig riktigt korkad (hej Kafka!) Och vill dra täcket över huvudet. Nu när jag gick ut gymnasiet och var helt förvirrad och tog det första bästa jobb jag fick tag på fick jag mig en smäll. Jag är inte van vid detta, att man inte uppskattar någon som ibland kan saker, att man ser det som en nackdel snarare än en fördel?
Jag inser nu att jag varit bortskämd och haft turen att ha två människor i min omgivning som trots deras brister aldrig tyckt att jag är skum som läser mycket eller underlig för att jag är känslofull.

Tycker dock ändå att det är varje människas plikt och val att välja hur mycket och hur långt de vill nå i livet. Vill man så kan man och det är inget mer med det. Vissa börjar långt fram, andra börjar långt bak men alla som vill kan bli något och få respekt. Vi lever här i Sverige, ingen jag känner är född i Indien och tvingas vara bonde och slita hela livet. Det jag personligen ser ned på är avundsjuka och det faktum att man själv känner sig mindre när någon annan lyckas.

Det är äckligt och jag hoppas att jag alltid kommer ha lite valfrihet och få välja vilka jag vill umgås med.

Jag hoppas innerligt att ingen tror att jag anser att kunskap och livs nyfikenhet kommer från något annat än personen själv. Med det vill jag förtydliga att ålder, uppväxt, religion, ursprung, kön, sexuell orientering eller något liknande INTE har med kunskap att göra.

Alla människor är lika värda dock de vet inte om det och därför uppstår konflikter.

Ps: Sex Pistols är rätt bra ^^ tack Jossan, jag hoppas vi kan sluta vara paranoida tillsammans och att din svarar på sms och att min loggar in på msn!

Idag har jag sprungit en massa ärenden hela dagen och fixat med saker jag inte haft tid med.

Nu känns det som om jag är på väg framåt, jag må tjäna mindre i månaden (kanske, det vet jag inte än) men jag är iaf lycklig och mer tillfreds med det jag gör och kan få umgås med människor som är intelligenta och lika nyfikna på livet som jag.

Igår bokades tågresan till Toni igen, det känns faktiskt bra.

Det är bra att han bor lite ifrån för då blir det som semester från vardagen för båda när vi ses igen. Vilket vi med all säkerhet behöver av helt olika skäl.

Känner att jag varit riktigt osocial och underlig de senaste två veckorna men nu är det över och då ska jag ta tag i alla mina relationer plus att jag fått en ny bekantskap från jobbet. Måste försöka få till en filmkväll inom en snar framtid eller en fika eller ja vadsomhelst bara jag får träffa mina vänner igen. Glömmer snart bort hur alla ser ut som jag ska hålla på såhär.

Frida som jag arbetade med har min film så fika blir det väl någon gång när hon vågat se den =)

Den underliga känsla som besökte min mage för någon vecka sen är identifierad och jag kan bara säga att den inte är välkommen. Det är den aldrig men det är sällan lönt att kämpa emot den. Det enda jag kan göra nu är att vänta och se... funderar också på att gömma mig och bete mig som jag brukar. Dock känns inte det som något val eftersom jag lovat mig själv att ändra på vissa beteende mönster jag upptäckt är skadliga för mig i längden. Jag är irriterad på mig själv för att jag lät det hända och jag för blyg för det här.

Idag fick jag ett nytt jobb, eller jag blir förflyttad från det här jag gör nu till ett annat, tack

Jag får möjligen något på Folkbladet också, tack för det med

Jag är så osugen som man kan bli på att skriva om jobb

Jag skiter i jobb

Jag skiter i matlåda

Och framförallt skiter jag i långkalsonger

Jag lyckas alltid krångla till det för mig själv

Det syns inte utåt men inuti mig är det bara en massa krångel

Idag är det bajram och jag fick fina presenter men det känns inte riktigt som om man kan fira och vara glad eftersom mamma sprungit omkring och packat halva dan. Men, men snart får jag åka härifrån ett tag och få lite mer perspektiv.

Jag har inte uppdaterat på ett tag vilket beror på många saker, mest på stress och jobb men också annat. Har under veckan funderat mycket på tiden och känslorna, hur en händelse kan förändra allting eller kanske inte förändra men sätta igång allt annat. Underligt nog är det ur de mest tragiska händelser det föds nya bra saker.
Jag antar att det bara är bedövande smärta och brinnande passion som kan föda något. Det är som om människor behöver något chockartat som väcker dem ur deras själviskhet och småsinthet.

Tiden är också underlig, den fortsätter trots allt annat inom en står still. Nu har det gått mer än ett år och det känns ibland som om allting är som det var då, inget har förändrats och jag kommer aldrig, aldrig ifrån det.

 Det underliga för mig är att det sen kommer gå ett år till och då kommer det vara ett år sedan det här hände men det kommer inte försvinna.
Tiden släpar med alla men ger oss inget rum att dumpa bagaget eller så vet jag bara inte hur man gör? Kanske är min nya teknik det som är lösningen, att ibland lätta på bagaget och sen strunta i att plocka upp det. Låter man någon hjälpa en med packningen blir det inte lika tungt....
Frågan är bara om jag kan förmå mig själv till att göra något sådant?

Det har varit mycket konflikter på jobbet, både det jag gör om dagarna och det på Folkbladet. Det känns på något vis så oviktigt och litet och jag önskar att jag kunde få alla att förstå att det i det stora hela inte spelar någon roll. Om någon av oss blev skadad allvarligt imorgon eller dog skulle vi alla skämmas för allt dumt vi sagt och gjort. Det är onödigt och alldeles för litet för att det ska ta upp någon plats i vår värld

Känslorna som uppkommit vet jag inte vad jag ska göra med? När det kommer till känslor lever jag i en motsatts värld. Jag kämpar emot det jag så gärna vill ha och spelar en strålande roll, jag är riktigt duktig på det, att dölja det jag vill ha. Eller egentligen är det kanske inte jag, det är Kafka som trivs bäst med sig själv. Ensam och orörd, hemlig och längtande, det är hans grej och han släpper den inte så lätt.

Trots detta kan jag dock lyckas, det känns som om det börjar släppa och jag kanske trivs med dessa nya känslor och tankar som nu finns i min mage.

En annan känsla eller instinkt (jag ser inte så bra skillnad på detta och rubricerar allting som känslor eller passion) som jag kommit fram till är att jag kan jobba under hård press. Jag lyckades både sköta alla mina relationer, försöka lösa bråk på jobbet, skriva det jobbigaste reportaget någonsin, gå till mitt vanliga jobb samt ändå hitta tid för att se vad alla har för sig.

Mamma åker till Bosnien nu på lördag och jag hoppas min andra moster kan komma dit hon med. Imorgon är det Bajram (islamska motsvarigheten till jul, slå upp och läs om det på nätet om ni inte vet) och det känns ändå kul. Jag är som vanligt lika nyfiken på vad jag får, har försökt kika runt lite men det uppskattas nog inte alls.

Trots allting är jag glad för nog ser jag lite hopp skymta i någon vrå

Jag har inte haft ork eller tid att skriva något i denna blogg de senaste dagarna. Nu har jag tid eftersom det är Amras-segis lördag

Det är verkligen ofattbart för det var länge sedan jag längtade såhär mycket efter helgerna när jag gick i skolan och nu när det är helg har jag i princip panik för att den kommer ta slut. Jag vill inte att den tar slut, jag vill vara som Paris Hilton (inte se ut som henne dock) och ha helg varje dag hela tiden.

Sitter här och försöker få ordning på ett reportage till Folkbladet som måste vara klart snart men lyckas inte riktigt eftersom mina tankar ständigt återvänder till filmen jag såg igår efter jobbet. "Christiane F - Wir kinder wom Bahnhof Zoo" kom 81 och berörde mig ordentligt.

Den handlar om den 14 åriga Christiane som fastnar i 70 talets heroinmissbruk. Jag är medveten om att handlingen inte är ny på något sätt men denna film är det. Jag kan starkt rekommendera den för alla som är har tröttnat på skolans propaganda och kassa föreläsningar om varför man inte ska testa knark. Jag menar hur långt tror de seriöst att man kommer med en slogan som lyder "Knark är bajs"? Det människor behöver är verklighet, att testa knark känns inte alls hemskt, snarare tvärtom, det kan vilken knarkare som helst tala om för dig.

Det man behöver få se är verklighet och inte någon slags lullig, gullig illusion som man sen ska komma ihåg när man väl kommer i kontakt med droger.
 

Jag minns att när jag gick i grundskolan så hade vi en massa föreläsningar, vi såg filmer, gjorde uppgifter, allt för att vi skulle inse hur hemskt knark var. Det fungerade, för stunden men jag minns också hur nyfikna alla såg ut. Man kunde höra människor mumla - Undrar hur det skulle vara att testa? Det är inget dåligt med föreläsningar, filmer eller liknande, missförstå mig inte men det måste vara verklig information. Det får inte vara något en lärare som kanske rökt på någon gång under 70 - talet babblar om och hoppas att arbetsdagen tar slut snart så den kan ta sig hem och äta en god middag.

Visa ungdomar och människor verkligheten inte en massa skitsnack för att verkligheten är så mycket värre än alla hemska avskräckningshistorier man kan komma på.

Efter att film dominerat mina intressen på senare tid har jag sakta men säkert börjat hitta tillbaka till min musik. Jag har återupptäckt David Bowie och sakta men säkert börjat gräva lite i Håkan Hellström med lite hjälp av Toni.
 

Ikväll hoppas jag kunna få till en filmkväll hemma hos mig, undrar vad vi ska se? Jag kommer som vanligt försöka pracka på tjejerna Stephen King. Det brukar gå hem och speciellt nu när jag har två nya filmer av honom.

Nu på fredag är det Bajram så säg till så skickar jag en önskelista till er som vill köpa mig något :P:P

Igår lärde jag mig ett par saker

1. Om du pratar för länge i mobilen på toan i Cromwell bryter vakterna upp dörren och skriker åt en

2. Det är alltid bra att gå hem tidigt om man känner att man inte är så festglad som resten av gänget

Jag har haft en tung vecka, det har varit irriterande på jobbet och allmänt frustrerande överallt. Om jag skulle följt mitt vanliga recept skulle jag bara sväljt allt och gått vidare som vanligt. Denna vecka gjorde jag annorlunda, jag delade med mig av det jag tyckte var jobbigt (jag pratade bara av mig och babblade på vill säga) och det släppte genast. Ska man förändra de mindre bra sakerna hos en själv tror jag att man måste börja med att förändra hur man ibland hanterar saker.
Det svåraste för mig är - Sårbar och utlämnande är inte svag och patetisk utan stark och uthållig. Ibland måste man släppa ut lite och ta chansen för att sen se att folk bara tycker bättre om en efter att de förstår vad problemet är. Sen finns ju alltid rädslan för att de kommer ändra sin syn på en som person men jag tror inte risken för det är stor.

Jag kom hem vid kl 01 inatt och la mig strax efter medan resten av partprinsssorna fortsatte efterfesten någon annanstans... hoppas alla lever idag bara.

Blev väckt imorse och det kändes bra och lungt i magen igen.

Åkte med familjen till olika varuhus för att mamma skulle kunna köpa skor - mamma köpte inga skor men jag däremot hittade "Hook" filmen med Robbie Williams och blev glad. Den filmen är en riktig nostalgitripp för mig för att varje gång jag ser omslaget till den kommer jag ihåg hur många timmar jag tillbringade med att se den och hålla i en hink utifall att magsjukan återkom. Nu är det inte själva magsjukan jag går och blir nostalgisk över utan känslan av att vara ompysslad och trygg.
Jag minns att jag faktiskt trots den höga febern, svullna lederna och igentäpta kroppsöppningar(eller alldeles för flödande kroppsöppningar) faktiskt tyckte om att vara sjuk.
Då kunde jag vara hemma från skolan, mamma köpte hem allt gott jag gillade att äta och jag såg på Peter Pan och drömde om hur jag var en flicka som aldrig växte upp. Sen kom pappa alltid hem med någon leksak eller spelade musik för mig så fick jag gissa vilken låt och artist det var. Han spelade för det mesta musik med Led Zepplin, Pink Floyd, Bob Dylan, Rolling Stones och en massa annat. Synd bara att jag idag inte alls blir sjuk lika ofta......

Annars så är planen för idag:

1. Tvätta håret

2. Städa klart

3. Äta något gott

4. Sitta på msn och prata ett tag

4. hmm ja se film typ

Nu när helgen har börjat är det ungefär något i stil med det här:

- hej Amra

- ehh, hej Kafka?

- här är jag, titta hit

- ohh hej, hur är det med mig?

- ja du, det är det vi ska köra över fort som tusan för du har varken tid eller människor som orkar med dig

- jaha ja då vet jag

- mm

Det har varit en jobbig vecka på jobbet men jag antar att det är bättre att vara sig själv än att inte vara alls. Idag började en ny tjej på mitt jobb som jag fastande lite för, hon var skön att prata med och verkade vara någon med båda fötterna på jorden... vi får väl se hur länge hon får jobba där nu.

Nu är det helg och imorgon är det tänkt att det ska bli utgång, svea och cromwell står på schemat vilket jag tycker verkar vara helt okej. Det blir ingen förfest för mig men däremot hänger jag nog på senare.

Idag var jag på stan med Saradenrara, vi åt pizza och diskuterade diverse saker, kom inte fram till något vettigt men hon hjälpte mig att välja en jättefin klänning som jag bara blev helt kär i när jag kom hem sen. Tack gud för Indiska, blir så less på att allt ska se likadant ut annars

Igår var det första mötet med Folkbladets redaktion och jag tog som vanligt på mig mycket att skriva men den här gången överträffade jag fan mig själv. Jag och Mathilda ska ut och supa nästa helg. Nu tror ni säkert att vi gör det bara för att vi är äckliga tonåringar med kort kjol och kåtglans i ögonvrån men icke! Vi ska göra det i enbart journalistiksyfte! Vi ska skriva om Norrköpings uteställen och göra en sorts rakning samt fråga folk vad de tycker, vi är inte helt klara med ideerna än men det kommer. Det viktigaste inslaget är dock att vi ska festa hela helgen (enbart i syfte att få till ett bra reportage självklart) och försöka fota samt komma ihåg vad tusan folk svarar på våra frågor samtidigt. Jag vet inte vad andra tycker men jag anser detta vara en strålande ide till ett reportage...

Nu har de sex på femman..... undrar om jag gör såna miner nångång? Hoppas inte, stackars, stackars män isf. Nicole Kidman ser iaf inte klok ut när hon har sex.....

Inte för att jag gör sånt äckel då, skulle aldrig falla mig in ^^

Nu kom jag att tänka på en sak - Hur vet man att man är bra i sängen? Alltså om man inte varit tillsammans riktigt länge och säger sånt till varandra hur vet man då?

Jag börjar med att säga: Grattis på 21 års dagen Toni Foni =) Hoppas du får en superduper dag och att du inte strular till det inom den närmaste framtiden iaf ^^

Som man kanske kan gissa var jag hos Toni i Karlsstad, Molkom för att se hur han har det på sin nya skola. Det visade sig att han har det avundsjukt bra och att hela folkhögskoleatmosfären väckte en enorm längtan efter studier hos mig. Det har växt till den grad att jag imorgon ska försöka skriva in några kvällskurser jag kan läsa samtidigt som jag arbetar.

Eftersom det finns så mycket kul att berätta så tar jag den enklaste vägen och gör en lista igen...

Fredag: Jag står där på Karlsstad station med min svart/rosa 80 tals väska och håller utkik efter en Greenpeace jacka. Efter en stund slår det mig - Han lär då ta mig tusan inte ha den på sig här så skärp dig! Jag klurar en stund och kommer på att jag ska hålla utkik efter en hatt och rätt som det var så ser jag en kille i hatt komma emot mig och se lite halvglad ut. Det blev lite hejvadjagärgladattduärhärkomsåskadufåenkram stunder och sen krävde min mage "Burger King". Det kändes faktiskt riktigt fint men jag var nervös inför vad alla skulle tycka om mig.
Efter en promenad på stan där Toni utnyttjade min present i form av ett presentkort på H&M med denna kommentar - får jag stoppa min den här i din den där?
Alla i kön stelnade till och vände generat bort blicken medan jag smålog igenkännande. Det Toni självklart menade var - Snälla Amra skulle inte jag kunna få lägga min nyinköpta vara i din reseväska så slipper jag kånka på den?

Strax efter så tog vi bussen till skolan där det visade sig vara supermys och jag kände - Jag skulle nog kunna höra hemma här... Sen blev det bastu och "Scrubs" för hela slanten

Lördag: Underbar middag på "Harry's" som Toni var urgullig och bjöd på =)

På kvällen - fest,fest,fest! Och vilken fest det var också! Jag tror att alla håller med om att det var en av de bästa någonsin. Det finns mycket att säga men det är nog bästa tt inte göra det =)

Söndag: Hej, hej bakfylleseghet, det blev "Scrubs", packande, prata lite med folk innan jag går och chokladkaka... Jag lyckades på ihop någon slags frukost på korv och champinjoner vilket faktiskt var riktigt gott.

Sen bar det av hemåt vilket kändes skönt eftersom jag vet att jag kanske får hälsa på igen om det inte är så att folk absolut inte vill ha mig där igen.

Ni vet ibland när man tillsammans med en kompis och kommer på en riktigt bra historia? En såndär som inte skulle kunna framkalla den minsta fnissning om den berättats under andra omständigheter men som helt plötsligt är hysteriskt kul?

Ni vet säkert att såna historier sen slutar vara roliga när man berättat dem om och om igen för alla (som glor misstroget och ifrågasätter ens mentala stabilitet) och att man sedan glömmer bort den?

Ibland föds de igen...

Jag satt här helt fridfullt tittandes på "Desperate housewifes" när den dök upp....

En väldigt rolig historia som helt plötsligt blev sjukt rolig igen

Den föddes på busstationen utanför Tonis gamla lägenhet här i Norrköping, Hageby. Vi skulle ta oss in till stan, sega och trötta efter gårdagens ölkväll och filmtittande när Toni säger - Tänk om man väntade på bussen klädd i en banandräkt......

Det har varit en stillastående period med mycket rutiner... Jag hatar rutiner och vardag dvs när jag märker att jag följer rutiner och har en vanlig vardag

Imorgon blir det jobbet (ännu en rutin) igen vilket är rätt okej. Bättre att arbeta än att inte arbeta antar jag men inom en snar framtid måste jag vidare.

Igår hade Jossan sitt kalas där höjdpunkten var såsen vi fick till maten. Den var verkligen jättegod. Förutom såsen(som var en godare variant på brunsås än vad jag kan tillaga) fick vi även kyckling och potatisgratäng. Jag var helnöjd och nyktrast av bunten. Efter festen skulle alla ut men jag var tvungen att ta mig hem eftersom jag var pank och tjurig vilket bara hade förstört för alla andra senare.

Nu på fredag får Toni besök.... av mig! Jag ska ta mig till Karlsstad och sen sätta mig på någon buss, åka till något ställe som heter Molkom för att hälsa på honom och se hur han har det. Känns nästan som om hans skola ligger mitt i skogen som i alla "Fredagen den 13:e" filmer. Har jag inte hört av mig till nästa söndag bör ni vara oroliga och leta efter mig.

kamala säger:

jävla R skriver till mig

Amra - www.amrasfinablogg.blogg.se säger:

kamala säger:

ja, vi har inte pratat på flera månader så skriver han

kamala säger:

han ska väl tigga pengar eller ngt

Amra - www.amrasfinablogg.blogg.se säger:
säg till honom: det är lite försent för pulka nu idiot!

kamala säger:

HAHAHAHAHAHAH

Amra - www.amrasfinablogg.blogg.se säger:
vad vill han då?

kamala säger:

nae jag vet inte, han frågade vad jag gör nu för tiden, jag svarade och ställde samma fråga så säger han: sitter här

kamala säger:

Amra - www.amrasfinablogg.blogg.se säger:

kamala säger:

han har loggat ut

Amra - www.amrasfinablogg.blogg.se säger:

Amra - www.amrasfinablogg.blogg.se säger:

Folkbladet
Rädda Barnens Ungdomsförening
Åka till Afrika
Dansa salsa
Åka till Kanada
Fixa med skolan

Jag är påväg, jag är påväg men för att uppnå allt detta så måste jag ha pengar och det jobbar jag för som tusan nu
Idag har varit en bra dag faktsikt, trots det roliga jag kommer skriva om strax
Här känts positivt med livet och som om jag faktiskt går framåt och det är bra!

Hahahahah

Amra - Näspetaren på jobbet :D

Hahah att det kan vara så viktigt att diskutera vidarevid jag faktiskt har petat mig i näsan eller icke :p
För er som undrar
- det har jag väl fanimej säkert gjort nångång under den månaden jag jobbat där :D

Jag hoppas dock att ni ändå tycker om mig och inser att det bara händer ibland.... inte typ hela tiden :P

Men iaf, nu är tiden bokad och kriget kan börja. Kriget här hemma vill säga, min kära moder är inte så liberal gällande kroppssmyckning som man aldrig blir av med.

Tror dock att hon har mycket att göra just nu och kanske inte hinner ta den diskussionen med mig just nu.

Mycket inplanerat och mer att komma. Det känns ibland som om jag sugs in i någon sorts dammsugare som ska spruta ut mig mot min framtid och mitt liv som fortfarande känns avlägset och långt borta? Jag undrar ständigt var jag hamnar och hur det kommer gå för mig? Det enda svaret jag fått är att jag inom den närmaste månaden ska till tandläkaren...... Universum hånar mig, det känner jag starkt.

- fyllekärring

- buskrunkare

- argsint kvinna som skriker på folk i ICA

- stressad ensamstående mor

- och lagerarbetare.

- Misslyckad jorunalist/författare som dricker för mycket

- Manplågerska

- Kronisk lögnare som egentligen inte ens har A - kassa men håller skenet uppe genom att ha sex med yngre män

- Stolt ägare till en villa, två barn och en man som jobbar på kontor

Vad jag däremot vill bli är komplicerat... jag vill fortsätta vara intelligent och inte vill jag bli skitful heller.

- Jag vill tycka om människor mer än jag gör

- Jag vill lyckas med det jag brinner för rent karriärmässigt

- Jag vill besvisa ytliga människors ytlighet

- Jag vill ha en pojke med glittrande ögon som förr.....