Idag har jag sprungit en massa ärenden hela dagen och fixat med saker jag inte haft tid med.

Nu känns det som om jag är på väg framåt, jag må tjäna mindre i månaden (kanske, det vet jag inte än) men jag är iaf lycklig och mer tillfreds med det jag gör och kan få umgås med människor som är intelligenta och lika nyfikna på livet som jag.

Igår bokades tågresan till Toni igen, det känns faktiskt bra.

Det är bra att han bor lite ifrån för då blir det som semester från vardagen för båda när vi ses igen. Vilket vi med all säkerhet behöver av helt olika skäl.

Känner att jag varit riktigt osocial och underlig de senaste två veckorna men nu är det över och då ska jag ta tag i alla mina relationer plus att jag fått en ny bekantskap från jobbet. Måste försöka få till en filmkväll inom en snar framtid eller en fika eller ja vadsomhelst bara jag får träffa mina vänner igen. Glömmer snart bort hur alla ser ut som jag ska hålla på såhär.

Frida som jag arbetade med har min film så fika blir det väl någon gång när hon vågat se den =)

Den underliga känsla som besökte min mage för någon vecka sen är identifierad och jag kan bara säga att den inte är välkommen. Det är den aldrig men det är sällan lönt att kämpa emot den. Det enda jag kan göra nu är att vänta och se... funderar också på att gömma mig och bete mig som jag brukar. Dock känns inte det som något val eftersom jag lovat mig själv att ändra på vissa beteende mönster jag upptäckt är skadliga för mig i längden. Jag är irriterad på mig själv för att jag lät det hända och jag för blyg för det här.