Efter mycket skrivande av både noveller och divserse skitpoesi har jag bestämt mig för att uppdatera denna blogg med ett fläskigt inlägg.

Utrrycket "fläskigt inlägg" kommer nog undermedvetet från Toni eftersom han vill ha sina kvinnor "köttiga" och sina blogginlägg "fläskiga".

Fråga inte mig varför, fråga honom han är norrlänningen här.

Att arbeta börjar kännas lite mindre klaustrofobiskt och jobbigt. Nu tror ni säkert att jag dödat den stackars människan som jag hatar så intensivt men icke sa nicke. Han lever och andas som vanligt.... tills han säger något riktigt dumt vill säga. Men det är nog så att jag börjar förstå att jag inte måste vara kvar och dö där utan att jag faktiskt kommer vidare.
Idag fick jag ett mail från www.volontarresor.se där jag fick veta mer om min planerade resa till Uganda efter nyår. Bara att få veta att man ska åka till ett sådant ställe lyser upp min tillvaro till den grad att jag gladeligen står ut med all världens skitsnack!

Annars så saknar jag mina vänner faktiskt. Känner att jag jobbat så himla mycket att jag inte hunnit träffa någon. Ta mig inte fel, nu saknar jag inte dem på ett sånt där mesigt sätt som i kom-och-krama-mig-så-klär-vi-oss-i-rosa-trams men jag saknar dem. Som tur är ska jag, Jossan (som tack gud snart fyller 18 :P) och Sara gå till Lucky 7 för att prata och välja ut tatueringar vi ska göra. Jag har såklart redan ett motiv klart och det ska sitta strax under nacken.

Sen fixade vi oss hemma hos mig och drog till Hugos, där var det helt okej drag men som den konflikt undvikande kvinna jag på senaste tiden visat mig vara (mes med andra ord) jag tvungen att springa därifrån samtidigt som jag bad om ursäkt till Sara. På Hugos fanns även en packad Liza som skulle kramas och där föddes även den smartaste diss repliken genom historien.

Killen - Tja, brudar får man slå sig ned?

Amra&Sara - Är du med i MENSA???

Killen - Ehh nää?

Amra&Sara - Ahh nej då blir det inge!

Hahahahahah vi frågade alla killar samma sak :D

Efter Hugos blev det Cromwell där det var ett riktigt jäkla drag och jag och Sara dansade loss. Dock var snyggishöjden på killarna rätt lågt, vi hade att välja mellan: en äcklig trashig kille som försökte tafsa på mig, en svart kille som dansade underligt, en kille i rullstol och en tjej som nästan var dvärg?!?
Men det var kul iaf =)

Numera läser ni inte den vanliga Amras blogg, ohnej lura er inte att tro det.
Ni läser Amras-numera-arbetarklass-blogg. Just det mina vänner, jag har ett jobb och det känns jäkla bra. Det är inget tjusigt och inget märkvärdigt men det är ett jobb med trevliga människor med slapp stämning. Enda nackdelen är att jag tvingas lyssna på alltför mycket rap och hiphop som helt enkelt inte är min grej i längden.
För att komma till saken, jag arbetar vid City Gross med att paketera kartonger i större kartonger. Jag fick jobbet o tisdags denna vecka och har nu jobbat sen i onsdags. Det var ett riktigt helvete att ta sig upp kl 05:45 och jag minns inte när jag senast varit så utmattad men men nog snack om jobbet.

Imorrn ska jag och Sara gå på bio ^^ Jag ser faktiskt massa fram emot Simpsons filmen för jag har hört att den ska vara riktigt bra :P Gula människor med fyra fingrar går alltid hem hos mig.
Usch jag tycker jag låter så jäkla tråkig nu när jag skriver, som något cp sakligt monster, ni får ursäkta mig jag är helt enkelt trött.

Jag har dock ett nytt inslag som jag tänkt köra med i bloggen :P Ibland bara sådär utan någon speciell anledning kan jag snubbla på något/någon som jag blir helt fascinerad av och måste veta allt om. Med andra ord: nörd forska som tusan.
Det är allt från olika länder till varför vissa personer gjorde si och så. Sist var det Idi Amin (som Toni nu mera efter att ha tvingats lyssna på mina föreläsningar är expert på) och nu är det en supermodell vid namn Gia Carangi.

Det är absolut inget spännande med att hon var supermodell eller så utan snarare att hon var det under början av 80 talet.

(nu kommer lite grejs jag kan om henne tills nu så får ni se om ni finner detta lärorikt :P)

Gia dog i november - 86 och var en av de första kvinnorna i USA av att dö av AIDS. Hon var bara 26 år gammal när hon dog och hon dog utfattig, ensam och helt övergiven. Hennes liv som gick från helt fenomenalt med massor av pengar till djupaste botten är något som jag tror kan hända alla.

Hon var också lesbisk och helt nere i sitt heroinberoende.
En sak som jag verkligen fastnade var att hon redan vid 22 års ålder bar tydliga tecken på vad heroinet hade gjort med henne. Hennes sista Cosmopolitan omslag fick hon fotas sittandes på händerna då det var helt omöjligt att sminka över märkerna från alla sprutor.

AIDS fick hon av att delat spruta med någon eller möjligen för att hon blev våldtagen när hon i slutet av sitt liv i princip levde som prostituerad för att få tag på mer knark.
Vet inte, kände kanske igen mig lite där, inte med knarket men ungefär hur mitt liv skulle se ut om något hemskt hände och man bara gav upp allting för att man inte orkade.