Jag har skrattat hela morgonen åt den här bilden. Vad är det här för par egentligen? Vad är det för förhållande? Hahah titta på deras ansiktsuttryck.

Imorgon börjar en riktigt hektisk vecka. Lägenheten ska målas och en massa saker ska köpas. Vi har redan skrubbat alla trä ytor vi vill måla men det finns en hel del kvar att göra. Här i Holland är det inte samma standrad som i Sverige så ibland är det lite man måste fixa själv när man hyr en lägenhet. Fördelen är dock att man har mycket mer frihet, man får exempelvis byta kakel, måla om, renovera smått vilket gör att man slipper en tråkig lägenhet där allting måste se ut på ett visst sätt.
Eftersom jag kommer vara så upptagen nästa vecka så går jag på bio med Jarno ikväll. Vi ska se "The Fourth Kind" som jag inte har en aning om den är bra eller inte. Det enda jag vet är att det är någon läskig uggla med i filmen så vi får se.

Jag kommer på mig själv med att vara ständigt avundsjuk på alla som reser runt i världen. Det känns som om jag läser om det överallt, folk drar och vandrar i Asien, snorklar i Australien eller tågluffar Europa runt 100 gånger. Själv renoverar jag en lägenhet tillsammans med Jarno och försöker klara skolan med studielånn. Det låter så tråkigt när ja säger och skriver ner det, att jag pluggar och är i ett fast förhållande. Jag är så rastlös att jag redan glömt att jag flyttat till ett nytt land för mindre än ett halvår sen.
Fast sen när jag tänker efter, alla dem som reser iväg direkt efter gymnasiet, avbryter studier eller liknande vad tjänar de på det i längden? Visst, erfarenhet och upplevelser, goda vänner osv men allt som väntar när man kommer hem då? Utbildning, jobb och en schysst lägenhet är sånt som alltid kommer ifatt den. Jag vill resa och det har jag gjort men jag vill inte vara 30 år gammal när jag är klar med skolan. Det känns så dumt att sticka iväg och resa nu och sen komma tillbaka till allt man måste göra när allt man bara vill är att ha ett jobb så man klarar sig. Kan känna mig irriterad på folk som bara - Åhh backpacking i Australien och jobba i barer i två år, fan vad coolt! Jaha.... och med det får du en anställnings intervju, du kan lägga till det i ditt CV, pluggar det ens upp dina gymnasiebetyg? Ta mig inte fel, resa runt i världen är skitbra, bara man inte glömmer bort att ha ett liv att komma tillbaka till också.

Som jag ser det så har jag fyra år kvar innan jag är klar, under den tiden kommer jag att resa sporadiskt, kanske ingen tågluff i Asien eller backpacking i Australien men fortfarande resor. Sen när jag är klar känner jag att jag kan resa med ett gott samvete och veta att jag har ett rätt fixat liv att komma tillbaka till.

Jag och min pojkvän har äntligen hittat och tackat ja till en lägenhet vi tycker om i Holland! Den ligger ett stenkast bort från där vi bor nu så flytten borde inte vara krånglig! Stor och rymlig, omkring 60 kvadrat meter! Jag är så glad att det inte är sant!!! Vi flyttar i januari!!!

Var och såg filmen "Avatar" med lillasyster igår. Måste säga att jag var rätt skeptisk innan eftersom jag inte tycker om "stora" filmer där all fokus ligger på specialeffekterna och både handling, symbolik och dialog får lida. Blev dock rätt positivt överraskad. Filmen var bra och förvånadsvärt lång, nästan tre timmar vilket betyder att regissören uppenbarligen hade något att säga. Brist på budskap var det knappast. Människan/Amerika har förstört sin egen värld och är nu ute efter att förstöra världen där dessa väldigt långa blå varelser bor enbart för att utvina en ny energi källa ur deras mark.
Filmen var bra och jag kan förstå att det tog mer än ett decenium att skapa denna otroligt vackra film. Lite då och då brister tekniken eller kanske det visuella eftersom det känns lite "plastigt". Varelserna i filmen, alla djur och växter ser ibland lite gummiaktiga ut, nästan lite 60 - tal men med 10 gånger mer rörlighet. Inte för att det förstör något eftersom budskapet och handlingen är rätt bra men det märks. Rekommenderar folk att gå och se den om man gillar en film med ett schysst budskap om naturen, stereotyp handling och väldigt vacker natur.

När jag flög till hit från Holland så ville jag bara sitta tyst i 1h och 45 min och bara komma hem. Det fick jag inte för att bredvid mig satt en av världens mest intressanta människor jag någonsin träffat. Han var Amerikan och hette Bart. Jag påpekade genast det uppenbara och sa att han har samma namn som en vis gul karaktär. I alla fall, han sa mer saker som gjorde honom speciell än att han hette Bart. Han talade om för mig att svininfluensa vaccinet egentligen gör oss sjuka och slöa så att vi inte ska inse vad som händer i världen egentligen. Det som händer och alltid har hänt är att världen styrs av reptiler i människoskepnad.
Det är dom som har startat alla krig i världen och det är dom som ser till att våra hjärnon fungerar på en viss frekvens som gör att vi inte kan se detta.
Han sa också en mängd andra saker men det skulle ta alldeles för lång tid att förklara allting. Jag tyckte självklart att han var knäpp, kom hem och började googla och youtuba allting. Här kommer en film jag hittade som ser intressant ut. Ja just det, Bart berättade att man ska referara till människor som egentligen är halvreptiler som "shapeshifters" och alla vi som inte insett detta är "sheople" som i sheeps ni vet!

Har uppdaterat mig om vad som är hetast i Sverige just nu och enligt Aftonbladet så är det Anna Anka och Tiger Woods. Känns som om allting kretsar kring det men jag förstår faktiskt inte en sak. Tycker svenska folket verkligen det är intressant att titta på "Anna Ankas julkalender" som sänds på Aftonbladets webTV? Jag menar, i ett av avsnitten så pratar hon om ingenting? Nämner nåt om nån som dött av rumpimplantant och säger att det är Hollywood att sitta i morgonrock och dricka champange?
Vad har det med julkalendern eller julen att göra med överhuvud taget? Jag är väldigt förvirrad för det känns ju helt klart som om folk gått och blivit dummare.
Tycker det är väldigt charmigt när svenska dessutom folket helt plötsligt försöker få Tiger Woods svenska fru att framstå som en stark ängel medan han är det förrädiska svinet.

Jag menar, sen när är det mer illa om någon är otrogen mot en svensk jämfört med någon annan?

Den senaste tiden har jag känt mig frustrerad och irriterad på grund av vissa saker som har hänt här. Men eftersom jag inte riktigt vill skriva ut vad som händer här eftersom jag märkt att Google translator är rätt effektiv så får det bli vid ett annat tillfälle.

 

 

Utan jag tänkte istället berätta om en högtid de firar här just nu. Sinterklaas heter det och betyder väl egentligen jultomten eller Saint Nicholas. Han firas i Holland, Belgien, Aruba, Suriname och Holland Antille, de sistnämnda är gamla kolonier där Holland fortfarande utövar ett väldigt stort inflytande så det är inte så kontigt att de i så tropiska länder följer samma vinter högtider.

Men i alla fall, det här med Sinterklaas förbryllade mig väldigt mycket och jag förstår fortfarande inte riktigt men jag ska försöka förklara. Man firar detta helgon runt den 5:e december varje år eftersom har är den som beskyddar barn och sjöfarare. För i tiden var det tradition att hjälpa fattiga genom att lägga pengar i deras skor, ha vilda karneval liknande fester som ofta lede till massfylleri. Detta ville protestanterna som senare kom till makten såklart sätta stop för eftersom de ansåg att högtiden var för katolsk. Dock var denna högtid så populär att den fick vara kvar. Idag så liknar Sinterklaas väldigt mycket jultomten i Sverige och runt om i världen. Dock så rider Sinterklaas över hustaken på en vithäst och ger alla barnen deras presenter genom skorstenen. Här är jultomten lite ”posh” och tycker han har högre klass eftersom har Zwarte Piets, dvs. Svarte Peter som istället kliver ner i skorstenen och ger klapparna så tomten slipper klämma sig in där. Det är alltså tradition att måla sina barns ansikten svarta och låta dem vara med i parader med den store vite tomten. För mig så ser och känns det här underligt även om de flesta påstår att de inte alls är slavar. Varje är det inte vita barn? Jo, de blir svarta eftersom de måste klättra ned i skorstenar. Jag vet inte, här verkar alla så glada över den här högtiden, de skapar egna presentöverraskningar, deltar i paraden när jultomten kommer och hela köret. Jag fårstår att de tycker det är kul och inte tänker på hur det ser ut för utomstående men det ser just underligt ut.

 

Jag bifogar några bilder så ni kan se vad jag pratar om.

 

 

Ni kan ju tänka er min chock när jag bläddrar igenom Jarnos album från när han var liten och hittar bilder där han är svartmålad i ansiktet, klädd såhär och dessutom ser överlycklig ut?

Som jag kanner i skrivande stund sa kan jag knappt vanta tills jag ar hemma hos min familj igen. Det finns inget carre an nar man inser att man har en manniska som inte ar ens van pa nagot satt i sin omgivning, som snarare pa grund av egen osakerhet forsoker gora livet svart for en. Jo, en sak finns som ar varre an det...att inse att en personen alltid kommer finnas i ens narhet pa grund av familjeband.

Nu ska jag berätta för er om hur jag nästan blev tokig i tisdags. Jag vaknar och är väldigt trött. Det blåser storm ute och jag måste ha med mig en massa saker till skolan eftersom jag ska ha en presentation under dagen. Så för att underlätta för mig själv packar jag ned allting i datorväskan. När jag kommer till cykeln spänner jag fast allting bak så att det sitter säkert och jag slipper hålla i väskan och cykla samtidigt. Värt att nämna att i den väskan så hade jag:

 

Min dator

Mina nya glasögon

Min plånbok med pengar och alla kort

Böcker från biblioteket och annat skolmaterial

 

Det blåste verkligen mycket, mer än det såg ut att göra men jag cyklade på. Hade min iPod i öronen för att dränka suset från vinden. Visade sig att jag lyckats dränka mer än så för att någonstans halvvägs till skolan så känner jag efter med handen bakom mig…..och känner inget! Vänder mig och jag faller nästan död av cykeln när jag inser att hela dator väskan är borta! Gummisnoddarna som hållit fast den har brustit och allt är borta. Jag börjar cykla tillbaka i ren panik, tittar överallt men väskjäveln finns ingenstans! Jag kommer ändå fram till vår port och inser att jag just blivit av med en hel dator och en massa annat. Springer upp för trappan gråtandes och jag, Jarno och en av våra vänner ger oss iväg till polisstationen för att anmäla allting efter att vi tittar efter väskan en gång till. På själv polisstationen säger de att de inte kan göra mycket eftersom jag inte har registreringsnumret från datorn med mig. Hur skulle jag kunna ha det när det är i Sverige, nedskrivet på något kvitto undanglömt Gud vet var?

Jag kommer hem, spärrar mitt bankkort och bara gråter. Har absolut ingen aning om vad jag ska ta mig till. Alla mina bilder, musik ja en stor del av mitt liv fanns dokumenterat på datorn.

Någon timma senare och tusen tårar mer får jag ett mail i min skolmail. Det står kort och gott att en man plockat upp min datorväska från vägen när han körde till jobbet, hittat min mailadress och mailar mig nu om att jag kan komma och hämta min väska. Allt det här måste verkligen bevisa att det fortfarande finns goda människor här i världen. Han tog ingenting, inte ens pengarna samtidigt som han kunde bara struntat i att lämna tillbaka det han hittat.

Är så otroligt glad att det inte är sant och känner mig riktigt lycklig lottat. Jag menar hade jag inte fått tillbaka datorn hade jag fått fortsätta skriva utan å,ä och ö!

Sitter och pluggar Civil Rights Movement in America just nu. Kan inte låta bli att bli berörd eftersom det bara var 54 år sedan detta hände.

En 14 årig pojke lynchades för ingen annan anledning än att han visslat åt en vit kvinna.


Före:



Efter:

Kom hem fran tentan i Culture, arts and media och jag klarade det! Kunde allting, allt gick bra och jag ar sa glad och lattad. Slutsats> Jag ar inte dom och jag vet vad multinationel marxism ar, jag tanker bara inte tala om det for er
Men nu:

Tillbaka till att stressa med presentationen som jag har imorgon
Notis till mig sjalv: doda inte killen du arbetar mig som tror att det ar en tavling i vem som gor mer for presentationen aven om ni far samma betyg! Sla honom efterat och sag att han ar ful

Folk frågar mig hela tiden - Hur trivs du här/där (beroende på om de är holländare eller folk hemifrån) och jag vet aldrig vad jag ska svara. Jag säger bara - oh men det går bra, och ja kan se hur de blir lite besvikna, hur de kanske tror att jag inte använder tillräckligt många ord för att beskriva allt nytt som hänt. Hur de tycker att jag är konstig, fåordig och en aning arrogant.

Men om sanningen ska fram så går det bara bra. Jag har insett att vardagen infinner sig snabbt, man hittar en rytm i att inte ha en rytm och man blir van vid att allting är nytt och att man bara förstår 70% av allting som sägs runt omkring. Det går bra. Folk förväntar sig att höra sensationella beskriviningar i skillnaden mellan Sverige och Holland, hur allting här är så annorlunda och konstigt eller underbart och bättre men det är det inte. Det är liksom bara bra, varken mer eller mindre.

Är jag lyckligare här? Både ja och nej blir mitt svar...som vanligt. Ja för att jag inte är kvar i samma stad och gör samma saker som alla andra gör dag ut och dag in, nej för att det har blivit vardag att ingenting är som vanligt.
Just nu känns det som om jag inte vet något alls faktiskt, jag har så otroligt mycket att göra att det är löjligt. Varje dag så ber jag till allt heligt och allt annat som kan tänkas hjälpa mig för att inte tappa motivationen och bara säga  nej, nu skiter jag i det här, jag tar ut alla mina csn pengar och bokar en jorden runt resa. Har räknat på det, jag har råd att åka till minst tre kontinenter. Vet ni hur mycket självdiscpilin jag utöver varje dag när jag går förbi affärer varje dag?

För att inte bli helt tokig, (vilket jag misstänker att jag ör eftersom jag dessutom bokat upp mig för en kurs i spinning och i fitness samt börjat skriva för skoltidningen) funderar jag och Jarno på att boka en resa till New York nästa år. Det är inte dyrt nu och det vore kul att börja resa utanför Europa nu. Vi har en polsk vän här i vår korridor, han är skön och tycker vi delar samma öde eftersom våra länder blev lurade av allt och alla, i alla fall han vill att vi ska resa till Poland. Fixar han billigt boende så är vi på.

Det jobbigaste när alla frågar mig om jag trivs här är skulden jag känner när jag svarar - Det är bra, det går bra. Det känns som om jag är elak mot min familj för att jag inte är för för dom varje dag. Det är nog det enda som får mig att fundera på om det inte är värt att ge upp mina drömmar för att inte göra dem ledsna.

Det är det inte, inget jag funderar på, bara känner....plus att de skulle bli ännu mer ledsna om jag kom hem gnällandes utan att göra något konkret. Jag vet att de inte är arga eller vill att jag ska komma hem, jag bara saknar dem.