Nu ska jag berätta för er om hur jag nästan blev tokig i tisdags. Jag vaknar och är väldigt trött. Det blåser storm ute och jag måste ha med mig en massa saker till skolan eftersom jag ska ha en presentation under dagen. Så för att underlätta för mig själv packar jag ned allting i datorväskan. När jag kommer till cykeln spänner jag fast allting bak så att det sitter säkert och jag slipper hålla i väskan och cykla samtidigt. Värt att nämna att i den väskan så hade jag:

Min dator

Mina nya glasögon

Min plånbok med pengar och alla kort

Böcker från biblioteket och annat skolmaterial

Det blåste verkligen mycket, mer än det såg ut att göra men jag cyklade på. Hade min iPod i öronen för att dränka suset från vinden. Visade sig att jag lyckats dränka mer än så för att någonstans halvvägs till skolan så känner jag efter med handen bakom mig…..och känner inget! Vänder mig och jag faller nästan död av cykeln när jag inser att hela dator väskan är borta! Gummisnoddarna som hållit fast den har brustit och allt är borta. Jag börjar cykla tillbaka i ren panik, tittar överallt men väskjäveln finns ingenstans! Jag kommer ändå fram till vår port och inser att jag just blivit av med en hel dator och en massa annat. Springer upp för trappan gråtandes och jag, Jarno och en av våra vänner ger oss iväg till polisstationen för att anmäla allting efter att vi tittar efter väskan en gång till. På själv polisstationen säger de att de inte kan göra mycket eftersom jag inte har registreringsnumret från datorn med mig. Hur skulle jag kunna ha det när det är i Sverige, nedskrivet på något kvitto undanglömt Gud vet var?

Jag kommer hem, spärrar mitt bankkort och bara gråter. Har absolut ingen aning om vad jag ska ta mig till. Alla mina bilder, musik ja en stor del av mitt liv fanns dokumenterat på datorn.

Någon timma senare och tusen tårar mer får jag ett mail i min skolmail. Det står kort och gott att en man plockat upp min datorväska från vägen när han körde till jobbet, hittat min mailadress och mailar mig nu om att jag kan komma och hämta min väska. Allt det här måste verkligen bevisa att det fortfarande finns goda människor här i världen. Han tog ingenting, inte ens pengarna samtidigt som han kunde bara struntat i att lämna tillbaka det han hittat.

Är så otroligt glad att det inte är sant och känner mig riktigt lycklig lottat. Jag menar hade jag inte fått tillbaka datorn hade jag fått fortsätta skriva utan å,ä och ö!