Har inte matt sa bra den sista tiden. Forst fysiskt med influensor och infektioner och sedan och fortfarande inte psykiskt. Influensan ar borta och nu ar det bara halsen som kranglar. Jag ar i Sverige nu under veckan,jag och Jarno kom for Bajram och for familjen. Det kanns som om jag aldrig akt samtidigt som den har staden i mitt eget huvud krympt i storlek enormt. Den kanns bara en gata lang, Drottninggatan det ar allt, ser ingenting mer och vill inte ga nagonstans forutom pa den gatan.

Har varit enormt stressad de senaste veckorna, att inte ha rutin och kontroll over saker tar dod pa mig vilket jag gor att jag gor allt for att fa det. Jag fattar helt enkelt inte att det ar fort tidigt att fa allt det, det ar for tidigt att fa ordning pa skolan direkt och folja allt till punkt och pricka. Det ar aven for tidigt att inreda varat rum perfekt samtidigt som jag har ordning pa vardagarna. Nej, jag vet inte men just nu ar det bara tufft, men det ordnar val upp sig sa smaningom, sa lange jag inte halkar efter i allting.
Anledningen till att allt detta anda flyter pa ar Jarno, utan honom hade jag nog akt hem igen och suttit i staden som bara har en gata. Jag trivs i Groningen och jag ar glad att jag flyttat men det kanns som om allt inte riktigt hinner med. Maste forsoka ta det lugnt och inte bli galen.
Men nu ar bloggande igang igen i alla fall, det ar ett steg pa vagen.