Jag kommer på mig själv med att vara ständigt avundsjuk på alla som reser runt i världen. Det känns som om jag läser om det överallt, folk drar och vandrar i Asien, snorklar i Australien eller tågluffar Europa runt 100 gånger. Själv renoverar jag en lägenhet tillsammans med Jarno och försöker klara skolan med studielånn. Det låter så tråkigt när ja säger och skriver ner det, att jag pluggar och är i ett fast förhållande. Jag är så rastlös att jag redan glömt att jag flyttat till ett nytt land för mindre än ett halvår sen.
Fast sen när jag tänker efter, alla dem som reser iväg direkt efter gymnasiet, avbryter studier eller liknande vad tjänar de på det i längden? Visst, erfarenhet och upplevelser, goda vänner osv men allt som väntar när man kommer hem då? Utbildning, jobb och en schysst lägenhet är sånt som alltid kommer ifatt den. Jag vill resa och det har jag gjort men jag vill inte vara 30 år gammal när jag är klar med skolan. Det känns så dumt att sticka iväg och resa nu och sen komma tillbaka till allt man måste göra när allt man bara vill är att ha ett jobb så man klarar sig. Kan känna mig irriterad på folk som bara - Åhh backpacking i Australien och jobba i barer i två år, fan vad coolt! Jaha.... och med det får du en anställnings intervju, du kan lägga till det i ditt CV, pluggar det ens upp dina gymnasiebetyg? Ta mig inte fel, resa runt i världen är skitbra, bara man inte glömmer bort att ha ett liv att komma tillbaka till också.

Som jag ser det så har jag fyra år kvar innan jag är klar, under den tiden kommer jag att resa sporadiskt, kanske ingen tågluff i Asien eller backpacking i Australien men fortfarande resor. Sen när jag är klar känner jag att jag kan resa med ett gott samvete och veta att jag har ett rätt fixat liv att komma tillbaka till.