Nu ska jag berätta om en incident som inträffade på vårat kära stadsbibliotek här i Norrköping. Biblioteket har så länge jag kan minnas alltid sett sig självt som något staden bör vara stolt över. Trevlig personal, bra urval av böcker och en hjälpande hand när man irrar runt bland alla bokhyllor är aldrig långt borta.

Hur står det då till med plastpåsar att bära hem alla böcker man nu lånat i denna stolta byggnad?

Jag skulle idag låna alla kursböcker till nästa kurs i Litteraturvetenskap. Det visade sig vara en hel del böcker som alla väger ett halvt piano var. Jag tar mig till utlåningsdisken och kan knappt lägga upp dem på disken. Helt svettig står jag där och gräver efter lånekortet. Kvinnan i disken (kort, kort hår med ditmålade ögonbryn och som inte skulle le om det så gällde livet) står bara och kyligt stirrar på mig. Småprat och trevliga fraser verkar vara ett än så länge okänt språk för henne. Medan hon lånar ut böckerna till mig inser jag att jag inte har några pengar på mig.
Jag frågar henne om det går bra att betala med kort för att få en påse?
 - Nej, det ska betalas kontakt och kostar 2 kr!
 - Men kan jag komma tillbaka med 2 kr, jag kan inte bära hem allt det här ser du ju
 - Nej, det går inte!

Så jag får lämna böckerna där, ta mig till Nordea som faktiskt inte ligger ett stenkast bort, komma tillbaka med 2 kr och betala för en påse!

Är det här realistiskt? Det är dessutom värt att nämna att det var en hel del människor som stod bakom mig. Ingen av dem erbjöd mig 2 ynka kronor jag just då inte råkade ha kontant på mig?
Förstår inte hur Sverige kan vara så sjukt fyrkantigt och oflexibelt? Hur kan man vara så kass på service och så arrogant? Har inte varit i något annat land i Europa som behandlar folk såhär på dalig basis.

Helt rubbat......

Jag har alltid klagat och gnällt på människor som ja, gnäller och klagar men inte gör något åt det.
Om vi tar de som är missnöjda med sin kropp, främst de lite större. Alltid gnäll om hur de är tjocka, om hur det hänger, flänger och viker sig dubbelt när de sitter ned men ingen handling?
De gnäller men inte hör jag att de köpt ett gymkort och tagit sig till gymet och fått allting lite mer fast?

Sen i september förra året har jag gått upp. På ett bra sätt, jag vet inte hur mycket men kanske runt 8 kilo eller så? Jag har fått lite mer, främst en helt okej byst men även mer rumpa. Med att gå upp 8 kilo kommer såklart även det faktum att även resten av kroppen blir hängigare. Om man inte tränar vill säga, vilket jag inte gjorde. Idag upptäckte jag att jag faktiskt följer mitt eget råd. Kroppen är mer fast eftersom jag tränar regelbundet men extra kilorna med mer kurvor är kvar! Är riktigt nöjd med min kropp nu, speciellt när träningen går framåt. Idag exempelvis så klarade jag mycket mer än tidigare.

Mamma ropar på mig och ber mig komma upp till köket.
Jag kommer in i köket och känner lukten, den smygande dödliga lukten
Första tanken - fan, fan, fan min mage har helt och hållet gått åt helvete nu! Vad tusan är det med den nu?
Lillasyster säger - Jag lovar, det var inte jag som fjärtade
Mamma öppnar och stänger munnen som en fisk på land längtandes efter luft
och sen ser vi det allihopa

Osten pappa köpte, han har öppnat plastförpackingen och lagt helvetet på bordet!

Vi har nu skurat diskbänken, bordet samt papperskorgen där plastförpackningen hamnade. Tror ni den enda mannen i huset låter oss slänga iväg osten? Nej, den ligger i säkert förvar på balkongen.
Jag försökte resonera med pappa om att det är ett ålderdomshem tvärs över gatan och att de flesta kommer vara döda imorgon bitti när doften nått dom men det enda svaret jag fick var:

 - Äsch, klarar de inte en ost är det ändå inte långt kvar!

Vill ni veta vad jag pratar om, ja gå bara förbi min balkong, nej att stå på Drottning och Kungsgatan kanske räcker gått och väl?

Edit:

Jarno säger:

did you taste it though?

i mean, it might taste good

.....Jag sparar en bit åt honom

Anledning till att den här bloggen är lite död och väldigt innehållsfattig är för att jag helt enkelt inte har tid. Eller nej, det är väl en lögn på sitt sätt. Jag har ingen motivation till att hitta tid för att skriva.

Skolan tar upp mycket tid men det har lönat sig. Fick resultaten från min allra första tenta och jag har fått ett VG vilket är det högsta möjliga och har därmed mina första högskolepoäng! Det kändes sååå bra när jag såg resultaten, speciellt med tanke på att jag förväntade mig lägre betyg och inte direkt pluggat ihjäl mig.
Jag förstår mig helt enkelt på det här med Intertextualitet och Litterärkanon.
Förutom att förnya mitt intresse för Litteratur är inte klassen jag går i alls dålig. Finns en hel del människor som är trevliga att umgås med så tråkigt att sitta 40 min till Linköping dit och hem gör ingenting alls.

Lite andra glädjande nyheter kan jag bjuda på (förutom köpet av den snyggaste klänningen) är att jag ska till Holland den 5:e april och stanna där i två veckor. Dagen innan är det Dino Merlin konsär och det kan jag knappt vänta till. Om allt går vägen åker jag ned till Bosnien den 18:e april och stannar där i en vecka. Till Berlin åker jag nu den 14:e maj. Det känns bra att ge sig ut och röra på sig igen.

Mellan mig och Mr Heineken går allting lika bra som förut och det börjar närma sig 8 månader. Det är inte alls dåligt! Krånglet med hans familj jag skrev om tidigare har löst sig så allting är på rätt väg.

Bokrean har varit och pågår fortfarande. Ingen beskrivning av mig ståendes kl 00.00 (eller en halvtimma tidigare för att blidka mitt neurotiska jag som tror det ska starta tidigare och snuva mig på böcker varje år) ivrigt pratandes med galna tanter pch andra tokiga som befinner sig där behövs väl? Jag fick i år med mig tre King - böcker jag inte hade (TRE, förstår någon hur glad jag är?) samt samlade volymer av Edgar Allan Poe som faktiskt är en inspirationskälla till The King. Självklart mer än så men jag är rädd för att nämna allt eftersom jag faktiskt är pank och jag vill inte att någon ska ta och räkna ut vad X antal böcker kostar.

Föurtom allt detta. Kortfattat:

Frustration över att bo i Norrköping: vill resa och flytta men tålamod, tålamod, tålamod
Blivit mer kurvig:  - Vad tycker jag egentligen om det? Ena dagen underbart, kolla mig
Andra dagen: Titta sig i spegeln "vad fan är det här? (stirrar på höfter och bröst som jag uppenbarligen är kapabel till att få)? Är det normalt att utvecklas först i 20 års åldern?
Pengar: Ja, jag vill ha mer av det och gärna ett stadigt jobb men i dagens läge är det mer önsketänkande än verklighet

Rekommenderas starkt!