Bläh! Sitter här med ett reportage och recension. Jag klagar inte, jag är bara otålig och vill påbörja min utbildning i höst så jag kan få göra mer seriösa saker som jag själv känner för.

Blev lite glad när en tjej jag hade praktik med ett tag på Folkbladet hittade mig här, känns lite kul att prata med andra som inte bor i Norrköping och hänger här hela tiden.

Den här stan känns bara full av människor med alldeles för lätta liv som ser sig själv och sitt som svårast och viktigast. Jag skulle lika gärna kunna säga - hej min familj dog igår och få svaret - aaa men vet du hur mycket jag jobbar och har i skolan eller?

Aja tillbaka till journalistiken! PÅ torsdag ska jag och Mathilda göra något jag aldrig gjort på lunchen faktiskt.
Vi ska äta (ja tänka sig), träna och sen sola solarium. Jag har aldrig varit en såndär som tar särskilt långa luncher eller ser lunchen som någon tid då man gör något. Jag äter och fortsätter jobba sen.

Är förövrigt lite nervös över det personliga brevet jag ska skicka in till Ädelfors Folkhögskola i slutet av månaden. Jag vill så gärna att de ska förstå hur mycket jag vill komma in där men samtidigt så vill jag visa dem vem jag är? Jag vet inte ens varför jag blir så nervös när jag vet att jag har alla meriter och hela köret. Kanske är det min nya grej? Denna nervositet kommer nog från att allting känns så seriöst nu, det är nu det gäller på något sätt.