Ut med det gamla in med det nya
Hon ska bli självständig kvinna i London och jag har bestämt mig för att tacka ja till skolan i Holland och bli sambo.
Undrar vad som hände med tiden då vi stod på dansgolvet i Hugos och skrek - Deeetleeev?
Vad kommer härnäst, viktväktarna och Ica - kort?
Sol och Italien
Nadja vill lära sig hela Rom utantill och jag vill att vi på förhand lite grann vet vilka sevärdheter och museum vi ska gå på. Vi är dock båda rörande överens om att vi borde vaxa benen innan resan så vi slipper tänka på det.
Vädret idag har verkligen piggat upp mig och den där glada känslan i magen infann sig igen... jag är nog glad bara det är varmt tror jag, betyder nog att om jag visar mig vara ond någongång så är helvetet en lätt match för mig.
Oroar mig inför imorgon då jag har så mycket att ta ifatt med allt men det fixar sig nog, får dock spendera några timmar framför en Internet - lös dator och på bibban tror jag.
Sommarplanerna blir fler och fler och det känns som om min sista sommar i denna stad blir bra trots allt. Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det ska bli att få komma iväg trots att jag just nu är paranoid och tror att jag inte kommer in någonstans.
Skolansökan
Hoppas, hoppas verkligen att det förbannade personligabrevet är bra nu!
Det här med att inte veta något som kan påverka mig rikigt gör så att jag drömmer underliga drömmar. Drömmar om hur jag den 14:e april inte hinner till brevlådan innan kl 16 så min ansökan inte hinner fram till dem innan den 15:e april som är den sista ansökningsdagen. Drömmar om hur jag hela tiden blir avbruten, att något kommer i vägen eller så när jag ska skicka min ansökan och den senaste drömmen - att jag faktiskt råkar slänga brevet där det står att jag kommit in och ska bekräfta min plats innan ett visst datum!
Jag skickar ansökan imorgon så kanske jag slipper vakna upp mitt i natten och vara helt förvirrad och förkrossad över att jag glömt/missat att skicka in ansökan och bekräfta min plats.
Livet just nu
Ni vet när man var yngre och gick till badhuset för att simma med skolan? På den skolan jag gick på var det alltid obligatoriskt att simma så många längder man orkade innan man kunde kuta iväg och åka vattenrutschkana. Jag var förövrigt först av tjejerna med att dra in bikinin i rumpan som gjorde att man åkte fortare till killarnas stora förtjusning (men det var först långt senare jag förstod att det var synen av mina skinkor som fick dem att le, inte att jag åkte fort) och jag hade alltid superkul på badhuset.
Men nu till saken: För mig var detta alltid en njutning och jag minns att jag älskade att klara några längder mer än sist och även berätta högljutt om det för alla andra vare sig de ville höra eller inte.
Det ingen däremot visste var att simma dessa längder i bassängen med den stickande klorlukten i ögonen var för mig en av de mest frustrerande och jobbigaste saker jag kunde göra. Jag älskade att simma men den frustration jag upplevde de sista meterna innan längden tog slut var helt overklig.
Jag minns fortfarande att jag var lugn och sansad när jag precis startade en längd, någonstans i mitten gick det fortfarande bra men så fort jag passerat mer än två tredje delar av bassängen satte det igång. Det kliade i magen och i fingertopparna. Jag sträckte ut kroppen så mycket som möjligt och sköt på med all kraft för att komma fortare fram. Synen av bassängkanten, slutet, slutet på en längd som strax skulle påbörjas av en annan var exalterande för mig. Jag vill så gärna nå fram dit, jag minns fortfarande hur jag spretade med fingrarna för att nå den. Jag minns hur jag redan innan kunde känna lättnaden och nästan känna hur musklerna skulle slappna av och mjölksyran sätta igång när jag var klar.
Och stunden precis innan man var framme flöt jag fram, det var min teknik att ta ett stort simtag och sen flyta in i mål. Om jag inte flöt in och istället nästan krockade med kanten var det inte bra. Då hade jag gjort fel.
Men det viktigaste av allt var att jag alltid såg bassängkanten, även när jag stod på andra sidan och bara kunde urskilja en tunn linje visste jag att den var där.
Hur många människor det än simmade tvärs över min längd eller störde min rytm tappade jag aldrig fokus på den där kanten som innebar slutet på ett arbete, ett mål uppfyllt. Det innebar slutet på någonting jobbigt men även början på något nytt jag älskade.
Precis så känner jag inför livet just nu
Jag ser ta mig tusan bassängkanten
Jag ser den
Och jag har aldrig i hela mitt liv varit mer frustrerad, längtat eller känt avslappningen på förhand inför att nå den!
Framtiden. framtiden, framtiden
Blev lite glad när en tjej jag hade praktik med ett tag på Folkbladet hittade mig här, känns lite kul att prata med andra som inte bor i Norrköping och hänger här hela tiden.
Den här stan känns bara full av människor med alldeles för lätta liv som ser sig själv och sitt som svårast och viktigast. Jag skulle lika gärna kunna säga - hej min familj dog igår och få svaret - aaa men vet du hur mycket jag jobbar och har i skolan eller?
Aja tillbaka till journalistiken! PÅ torsdag ska jag och Mathilda göra något jag aldrig gjort på lunchen faktiskt.
Vi ska äta (ja tänka sig), träna och sen sola solarium. Jag har aldrig varit en såndär som tar särskilt långa luncher eller ser lunchen som någon tid då man gör något. Jag äter och fortsätter jobba sen.
Är förövrigt lite nervös över det personliga brevet jag ska skicka in till Ädelfors Folkhögskola i slutet av månaden. Jag vill så gärna att de ska förstå hur mycket jag vill komma in där men samtidigt så vill jag visa dem vem jag är? Jag vet inte ens varför jag blir så nervös när jag vet att jag har alla meriter och hela köret. Kanske är det min nya grej? Denna nervositet kommer nog från att allting känns så seriöst nu, det är nu det gäller på något sätt.
Råd nummer 1 inför framtiden till mig själv
Som Mr Sheffield sa till Nanny Fine i den numera klassiska jobbiga serien "Nanny".
- Business and relationships don't mix!
Vilket jag tror stämmer helt och hållet, vilket jag också märkt
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!
Fan, hoppas, hoppas, hoppas jag inte börjar vela om någon dag!!!!
En sammanfattning av min kommande vardag
Förövrigt så har denna helg varit totalt händelselös eftersom jag ville ha det så. Känner en lätt ledsam känsla inför att inte längre kunna gå till Folkbladet imorgon men det ordnar sig. Har lite andra projekt att sätta igång med som exempelvis:
Körkortet - Ska skriva in mig imorgon och börja köra och plugga direkt
Träning - Börjar på spinningen på onsdag och ska träna två gånger i veckan
Distansplugget - Avsluta de sista kurserna och förhoppningsvis få det högsta betyget
Söka jobb - Behöver hitta något litet jobb för kanske en max till två månader för att ha råd att resa i sommar, mer behöver jag inte men det verkar ordna sig
Skolorna - Bestämma mig för vilken jag ska ta och skicka in ansökan samt leta mer efter lägenhet
hmm, av någon anledning får jag inte mer fritid för att jag INTE jobbar.... aja det fixar sig nog
Idag ska jag även försöka mig på att bli rödhårig... får se vad resultet blir
Möjligheterna finns
Men jag hoppas nog lite ändå att det löser sig med jobb så att min kära rumpa kan få se en stor del av Europa i sommar.
Jag hoppas på i sommar
Bloggdesign
Imorgon är jag en ny människa med mitt täckstift, jag lägger ut en före och efter bild här. Jag färväntar mig inget mindre än ett mirakel.
Blir inte mina förväntningar uppfyllda får Sandra dricka ljummen saft på fredag för det var hon som satte ideen i huvudet på mig om att jag bara måste ha ett täckstift.
Förövrigt så kommer det lite mer kvalitativa inlägg som inte är så kvinnliga och handlar om smink och shopping.
Imorrn ska jag skriva om vad som händer med igelkottarna när de gömmer sig i majbrasan.... Bara för att väga upp mot det kvinnliga liksom.
Frågan är?
Vilket som blir det att ringa och ställa sig i kö till bostad.
hjälp.