Året har börjat rätt bra dock en aning tungt. Eftersom jag till min stora glädje fick praktiken på Folkbladet förlängd med en månad innebär det också att jag började jobba redan i onsdags.
Inget jullov och det blir en aning tungt när man sammtidigt har distansstudier hängandes över sig.

Började med Psykologi B idag. Det blir nog kul eftersom jag var duktig i A kursen men är idag en aning för splittrad och okoncentrerad för att få något konkret gjort. Får ägna helgen åt att försöka få så mycket som möjligt klart.
Börjar också känna den där välbekanta stressen inför att inte få tillräckligt gjort och fixat innan hmm April? Känns som om hela livet börjar i April eftersom det är då alla ansökningar till skolor ska vara klara och det innebär att alla betyg måste duga.
Jag är helt ärligt rädd, inte så mycket för att jag tror att mina betyg inte skulle duga, det gör de nog och skulle det vara något problem får jag helt enkelt ta det då.
Det jag dock är rädd för är att inte hitta skolan jag vill ha, inte hitta en lägenhet i staden jag ska till och i slutänden förstöra något för mig själv eller vara för lat.

Att lämna Norrköping känns inte särskilt jobbigt egentligen, mest spännande och pirrigt i magen. Den här staden har i ärlighetens namn ingen framtid att erbjuda unga människor som vill utvecklas och komma framåt. Jag är inte heller så sugen på att hitta mig en man, gifta mig, bli på smällen och stanna här med något arbete som kontorist eller informatör av något slag. Det är inte livet jag väljer och när jag väl väljer det ska jag ha erfarenhet och lite att komma med innan.
Planerna inför våren och sommaren innan jag flyttar är dock väldigt många och jag hoppas att alla mina vänner skaffar sig jobb snart så att vi kan tjäna pengar och resa iväg någonstans senare.
Kanada resan börjar ta sin form alltmer och trots det faktum att det är en enorm tillgång att kunna resa iväg och bo gratis i Toronto är jag rädd att jag inte ska hinna med allting innan jag flyttar.
Jag är helt enkelt en stressad och en aning pressad människa för tillfället. Jag tror att en månads maniskt arbetande borde bota det mesta.

Nyår var väldigt trevligt och inte alls dåligt faktiskt. Det firades hemma hos mig och jag är glad att alla som var bjudna kom. Det utbytes värdefull information om människor jag inte gillar över middagen vilket av någon anledning alltid ger mig en såndär "mohhaha" känsla i magen. Jag hoppas att en utekväll kan planeras inom en snar framtid.
Självklart har jag råkat avge förbannade nyårslöften som jag borde kunna klara av att hålla.

1. Träna mer
2. Sluta med skräpmat (jag lyckas om jag inte går ut ur huset)
3. Vara mer rättfram och säga ifrån direkt när jag tycker någon trampar på mig. Känner mig en aning dålig på det eftersom jag ofta väljer att vara tyst en längre period bara för att jag tror att någon kommer sluta upp med sitt beteende.

Tja, vad mer? Jo har läst ut sista Harry Potter boken som jag lånade av Sandra. Jag måste nog vara en av de få som faktiskt inte hade en aning om vad den handlade om innan jag faktiskt läste den.
Förbannade Harry Potter får mig alltid att önska att det fanns en magisk värld och att jag kommer upptäcka den trots att jag skulle bli den äldsta eleven på Hogwarts, men vad tusan jag vill att det ska existera en alternativ värld.

Nu ska jag sätta mig i sängen och fortsätta stressa över allting och ingenting.

Förövrigt så suger blogg.se eftersom de inte kan ladda upp bilder. Hat åt dem.