Hur länge är det möjligt att ha en genuin känsla av lycka i sig innan det vänder?
Innan karma tänker - hmm ja men hon var ju inte särskilt snäll mot killen hon pussade och sen slog när hon var 6 år (vi bodde inte här då och han var söt med jobbig) det borde hon straffas för?

För jag går omkring och är lycklig. På riktigt. Jag pratar och håller kontakt med min fina holländare som skriver de gulligaste sakerna och det gör mig inget? Gulligull gör mig inget? Tappade jag hjärnan någonstans? Antar att jag inte har något emot det eftersom jag vet att det är exklusivt för mig, det är inget han går omkring och slänger runt med till allt som inte har snopp. Det känns bra. Att han är sparsam med gull OCH att han har snopp. Det är bra kvaliteer i en kille det.

En annan sak som gör mig glad är att jag får en iPod till min födelsedag. Fick nästan en idag men sköt på det då jag vill ha mer presenter den 14:e.
Jag flyttar den 16:e vilket är jäkla snart. Har funderat på om det typ är någon jag borde ringa och be om ursäkt till eller liknande eftersom jag inte vill ha skit hängandes efter mig men kommer inte på någon? Är det någon som känner sig förbannad eller sårad pga mig så hör av er så jag vet!

Ikväll ska jag ta mig till Mathilda (med lillasyster) för att sova över och köra lite catch up! Med catch up menas att en flaska gott ska med också.

Det känns bra allt det här. Ett sparkonto har jag öppnat också.