Det har varit mellan 25 - 30 grader hela dagen idag! Jag tillhör inte alls den skaran som klagar över värmen och sedan längtar efter den när det är dåligt väder. Nej gud nej, låt det bli ännu varmare så jag aldrig behöver ha på mig byxor eller någon form av strumpbyxor/leggins igen.  Älskar att traska runt klädd i något litet klädesplagg som känns lätt och fluffigt och bara njuta.

Idag har en stor del av dagen spenderats ute i värmen. Gick genom stan men kände mig inte så manad till shopping. Har annars gått och tänkt på en sak som börjar kännas jobbig. Har ingen konkret person att relatera dessa funderingar kring utan mer en reflektion över hur vårat sätt att hantera konflikter fungerar. Jag minns när jag var liten och tyckte någon unge var elak. Min respons på när någon var elak var helt enkelt att vråla högt, försöka slå till den förskräckta ungen samt helt enkelt säga - Du är elak.... Jag förstår idag att det nog inte är den bästa formen av problemlösning men samtidigt saknar jag hur skönt det kändes.
Att bara få säga "Du är dum i huvudet" och ge uttryck åt min frustration och ilska utan att mötas av moralkärringar med följande argument:

1. Amra, det är inte snällt att säga så, lite mer konstruktiv får du vara
2. Ja men hon/han kanske har en anledning till att hon/han beter sig illa?
3. Hon/han kanske mår dåligt och därför gör som de gör
4. Försökt förstå hur hon/han tänker/känner...

Skulle egentligen kunna komma på en hel del andra saker jag fått höra men jag är less på alla. Kan det helt enkelt inte vara så att någon bara är dum i huvudet, elak, störd och liknande saker? Måste vi alltid analysera sönder alla och komma fram till varför personen i fråga är ett skithuvud? För även om vi kommer fram till en anledning och orsak är jag rätt less på att erbjuda förlåtelse genom min egen förståelse... Ibland är människor bara dumma i huvudet och vill de sluta vara det så behöver de bara bli snälla igen.
Tycker det är synd att vi sedan stryker ett streck över saker innan vi fått ur oss all frustration och jobbiga känslor som dyker upp när någon provocerar/gör en upprörd/ledsen osv. Saknar lite den tiden när jag var liten och bara kunde skrika lite dumheter och sen var det lugnt. Gör jag samma sak idag så framstår jag nog som tokig i andras ögon och kanske även elak. Jag är ingen elak människa och kommer inte bli det.