Då och då kommer man på sig själv med att skämmas lite. Man tar miste på folk som egentligen är snäppet bättre än vad man trott. Människor med självdistans är det bästa som finns, som kan ta lite skämt på deras bekostnad och inte blir sura när allt inte passar dem.

Just nu sitter jag och slötittar på sjunde himlen som går på sämsta sändningstid. Kan det vara möjligt att folk verkligen lever sådär idyliskt där alla är förstående och stöttande? Jag är tveksam men jag märker också att jag ser dataskrämen väldigt suddigt på vänster öga! Förbannade linsen är fel igen fastän jag  bytte till en annan igår hos optikern, kul

Nu går jag omkring med kass skärpa och ser ena stunden tydligt och andra helt suddigt. Linserna börjar gå mig på nerverna och jag funderar på att strunta i hela saken.