Okej nu har jag haft tillfälle att lugna mig nu och har mitt temprament under kontroll. Anledningen till min irritation är väldigt underliga farföräldrar som bara tar men aldrig ger något tillbaka. Släkt är i många fall bra att ha men i vissa fall, ja nu lämnar vi det

Min optiker är läskig. Jag var hos henne idag för att få en ny lins eftersom den högra gått sönder som jag skrev tidigare. Hon är väldigt vänlig min optiker, dock en aning läskig. Hon påminer lite om en robot som innerst inne vill ta fram en slägga och mosa mig. Känner mig dock kluven i min åsikt kring henne, hon är ju väldigt snäll men det är någit i hennes ögon som glimtar fram då och då. Någon sorts ovilja som ligger och pyr under hennes snällhet....jag tänker, är hennes man snäll mot henne? Är det han som är orsaken till dessa glimtar av ovilja jag ser?
Jag vet inte, imorgon ska jag dit igen och då ska jag ta en närmare titt på denna kvinna