Det har gått en hel månad sen jag började mitt resande över Europa och slutar förhoppningsvis inte idag med att jag kom hem från Rom. Varför jag hoppas återkommer jag till senare. Har som sagt varit i Rom med Nadja i över en vecka nu. Finns så mycket att berätta att jag tror det är omöjligt att få ned det via bloggen.  Vill bara få ned det som just nu tar upp mycket av min tankeverksamhet och känslolov. Försöker i bilder sen. Lite nytt är att jag nog är mer benägen att tro på ödet nu. Det måste man bli när ödet faktiskt slår en rakt i huvudet någon timma efter att man landat i Rom.

Jag och Nadja hade det underbart med att titta på alla kända monument, gå omkring, shoppa och bara ligga och allmänt skratta. Är verkligen glad att vi åkte och att jag åkte med henne. Ödet kom i form av en holländare. Vi träffades, eller ja fick syn på varandra i en katedral. Vi flörtade lite men insåg snabbt att Jesus så kommer vara på mitt arsle om jag gör sådant i hans hem så jag slutade och gick ut. För att göra en lång historia kort (återkommer med den längre versionen efter lite välförtjänad sömn) så är vi tillsammans nu. Trodde aldrig att jag skulle kunna bli kär eller känna det där pirret i magen men det är här nu. Det roliga med allt det här är att jag precis innan jag fick syn på honom berättade för Nadja om hur mycket jag faktiskt önskade att få träffa någon jag kan tycka om och som är kompatibel med mig. Någon timma senare fick jag som jag ville.

Får bli att uppdatera här i omgångar eftersom jag vill komma ihåg allt när det är färskt och alltid minnas den här sommaren.