Jag har nu varit utan arbete i en månad och det börjar klia i mig. Jag är ingen sån som kan sitta hemma i ett halvår och skylla på att det jobbet jag vill ha inte finns. Det är enligt mig skitsnack eftersom man behöver så himla mycket för att få det jobb man vill ha.
Just nu orkar jag inte utveckla detta resonemang längre men det kommer senare...

Var på stan med syster nyss och vi gick in i den nyöppnade (uppenbarligen) underbara butiken Monki. Både jag och syrran spydde nästan...bokstavligt talat och det hade inget med kläderna att göra. Det är den förbannade inredningen med alla konstiga speglar och ljus samt musik som gör att vi mår illa. Vi stod i omklädningsrummet som förövrigt inte jag ens kunde hitta för jag trodde de var speglar först.
Hemskare inredning i en butik får man då ta och leta efter. Dock hittade jag en svart kjol jag kanske köper imorrn och de som jobbade där var himla trevliga så nästa gång tar jag med mig en spypåse och handlar där.
Hittade även två par strumpbyxor för 79 kr på Lindex och lurade mig själv att tro att jag tjänat pengar.

Blev inget tal för mig idag, kände att jag behövde öva mer och tar det imorgon istället. Lite fegt men jag måste känna mig hundra på när det är något muntligt som ska framföras. Läraren sa i alla fall att han inte var farlig och att jag inte skulle vara nervös ^^

Senare i eftermiddag ger jag teorilektionen en sista chans innan jag förklarar för läraren att han suger! Ska även ta mig till Folkbladet och hämta böcker jag kan recensera. Måste bara kolla upp hur det står till med betalning och så.

Jag är så himla osocial nu att det är skrämmande. Bara sitter och gör en massa saker och glömmer bort folk, ska försöka bättra mig.