För två år sedan fick jag hjärnblödning och lät någon intala mig att jag inte var värd något

Mathilda åkte precis hem. Vi har ätit den där efterlängtade burgaren på Världens, pratat och sett på film.  Känns bra att träffa henne igen och jag är så glad för hennes skull. Hon åker som aupair till London i januari och jag vet att hon kommer ha det så kul! Jag och Jarno ska nog få hälsa på henne i mars för att se hur hon har det!

Har idag annars betalat räkningar och försökt packa upp allt i mitt rum. Är fortfarande inte klar men jag borde få till allt innan veckan är slut. Har även bokat min resa till Holland tidigare. Istället för att åka den 19:e december åker jag nu den 12:e. Vi ska även ta oss till Amsterdam under två dagar och bara ha det kul! Känns så himla roligt att ha en massa ja...roligt inplanerat som bara väntar på mig! Blir att sätta igång med träningen också, jag menar att bli större på ett välbehövligt område är skitkul men att bli slapp är inte uppskattat!



Sitter här och lyssnar lite på Dire Straits och funderar på hur allting på något sätt ordnade sig. Går man tillbaka till början av den här bloggen och läser mellan raderna ser man vilken röra allt var. Jag hade känslor för mitt ex som jag nu i efterhand kan säga var ett svin mot mig. Jag minns en gång när jag sov över honom (efter att det tog slut) och han inte ville sova vänd mot mig efteråt och bara vände mig ryggen. När jag försökte lägga armen om honom skakade han av sig den och flyttade mer till kanten. Jag insåg då att jag var farligt ute, farligt ute och det var inte jag. Det gick bra att bjuda över mig för kul men att sen sova vänd mot mig gick inte, trots att vi varit i Paris, älskat varandra och lovat allt mellan jord och himmel var jag inte värd något. Haha, minns också att jag inte fick ha fötterna på lakanen för de var av "äkta silke"!

Anledningen till att jag skriver om det här nu är att det var för mig på något sätt botten. Jag minns att jag låg där i sängen, stirrandes på hans ryggtavla och funderade på om jag skulle slå honom så han vaknade eller bara gå därifrån? Jag gjorde inget av det utan somnade. Vi har inte setts sen dess. Idag skulle det aldrig kunna hända. Ingen skulle kunna behandla mig så eftersom två år gjort så mycket med mig. Jag hade inte dåligt självförtroende då utan allt var bara rörigt. Den enda tiden i mitt liv då jag kan erkänna att jag var svag. Det var mycket att hålla reda på jag inte var van vid att hålla reda på. Idag är jag det och inget sådant kan upprepas. Jag talar inte om att bli utnyttjad av en man utan bara att bli utnyttjad av situationer helt enkelt. Utnyttjad av situationer man själv försatt sig i eller som andra försatt en i. Det spelar ingen roll men det känns väldigt bra att upptäcka det.



Idag ser livet annorlunda ut.

 

Såhär känner jag inför livet och allt idag.


Kommentarer
Postat av: mat-hilda

Amra, du är bra!

2008-12-02 @ 12:25:47
Postat av: Tiffany

Hej duu det var länge sen, skulle bara kolla om allt var väl med dig? Kram

Postat av: Toni

Du kan alltid lita på Mark Knopfler. Han må ha gjort många misstag. Men hans gitarr ljuger aldrig.

2008-12-02 @ 22:55:23
URL: http://kamratsavela.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback