Okej ikväll är en sådan kväll. Sitta-tänka-känna-känna-känna-filosofera med sig själv kväll. Det är det jag gör nu. Eller ja inte helt själv nu längre. Jag sitter med Jarno som förövrigt bokade flygbiljett till Sverige. Jag träffar honom den 29:e augusti. Pga Sveriges värdelösa lokaltrafik och en stor dos av universums finger med i spelet kommer han nog få spendera en natt hos mig i Norrköping läs: träffa familjen.  Ingen mer kommentar om detta

Annars är mina tankar i det uppenbara. Att fylla 20 på torsdag och att flytta på söndag. Jag sitter och tänker på att jag inte är sådär arg som jag kunde vara ibland. Arg på att folk gjort fel, arg på att jag inte handlat rätt, arg på att jag inte sagt ifrån, sagt ifrån för mycket, arg på att omständigheter utifrån gjort mig olycklig, arg på att jag skapat omständigheter som gjort mig olycklig, arg på att jag inte slog till den där tjejen som knuffade ut mig ur matkön i 8:an och kallade mig för "fitta", arg på vänner/folk jag inte umgås med, arg på mig själv för att jag inte ville/vill/kanske vill igen umgås med vissa, arg på allt möjligt jag själv inte alltid kunde påverka. Var nog det jag var arg på, att jag själv i mig själv inte mådde/mår dåligt utan allt det yttre gjorde att jag blev ja..arg istället för ledsen.

Men nu när jag sitter här och för en gångs skull känner jag inte så. Jag är inte arg på något eller någon. Vare sig förutsättningar eller personer och framförallt så är jag inte arg på mig själv längre. Det får räcka med det nu. Jag behöver något nytt att ersätta det här med och det är att helt enkelt inte bry sig. Släppa saker mer än vad jag gjort tidigare. Det spelar ingen roll om människor är falska, snackar skit om varandra för att sen ändå ta en fika, spelar ingen roll om omständigheter runt mig totalt ruinerar mitt liv jag tänker inte vara arg på något mera.

Jag flyttar hemifrån, jag är kär och nog fan är jag omtyckt också och vet ni vad? Inte är det några anledningar att vara arg inte.