En nackdel med journalistikyrket

Jag trivs verkligen med mitt yrkesval - att bli reporter, att få skriva, förmedla nyheter och ständigt vara uppdaterad om det senaste. Dock finns en stor nackdel med allt detta - vissa människor man kommer i kontakt med.

Nu vill jag inte att det ska låta som om människor är jobbiga - tvärtom de flesta är helt underbara och väldigt bra att arbeta med dock finns det två grupper av människor som får detta yrke att stundvis kännas jobbigt.

1. De som tror att alla som är journalister följer kvällstidinigarnas bana vars enda syfte att är sälja en story oavsett om det ligger hundra procent sanning i den eller inte. Dessa människor tycker uppenbarligen att jag som reporter ska behöva lyssna på deras gnäll och skällande på mig för att de inte är nöjda med meningsbyggnaden eller liknande i min artikel. De skyller gärna all medias felaktighet på mig och undrar i princip om jag inte skäms? vad bör jag skämmas för? Att jag förmedlar nyheter ur en så objektiv och informativ synvinkel som möjligt? Jag tror snarare att det handlar om att folk tror att journalister är en yrkesgrupp man rent lagligt får kasta skit på.

2. Dessa är nästan mer irriterande då föregående exempel oftast går att skratta åt och skaka bort men inte med denna grupp. Här har vi de otroligt arroganta som har mage att ringa mig på min privata mobil fyra gånger för att be mig skicka tidningen de var med i men glömde köpa. När jag sedan förklarar att de kan hitta artikeln på Internet så ber de mig leta fram länken och skicka dem till den.
Uppenbarligen så har de fått för sig att man som reporter jobbar med en artikel eller reportage i fyra - fem veckor och därför kan gräva fram gamla tidningar åt folk höger och vänster? Det är ju inte ens mitt jobb? Jag meddelar alltid när tidningen de är med i kommer ut och var den finns att köpa. Om man då missar det, hur tusan kan man då helt vettigt tycka att det är MITT jobb att efter flera dagar/veckor skicka tidningen till dem?

Jag menar verkligen inte att gnälla men ibland blir jag så otroligt trött på bemötandet av vissa, framförallt när man är ung kvinna så tycker de att de kan bossa med mig. Jag har väldigt svårt att förstå att folk inte ser skillnad på en journalist för en dagstidning och en paprazzi/reporter för någon blaska som enbart säljer rubriker med felaktigt innehåll?

Ja, just det nu kom jag på en till sak:
Hur kan man fortsätta gnälla på bildvalet inför mig när jag varken tar fotografierna, redigerar dem eller väljer som reporter ut varje gång vad som ska hamna i tidningen? Varför fortsätter folk förklara för mig att de är besvikna på sitt foto när jag inte har med det att göra?

Kommentarer
Postat av: Michelle

Svar: Okej, men jag hoppas ändå att du får vara där, vore kul att ses igen och kunna snacka lite skit mellan alla samtal man ska ringa ;) Vi får se då, han lär väl höra av sig med besked inom den närmsta framtiden i alla fall. Ja, jag läser gärna din krönika! Vill du maila den, eller hur ska vi göra? I så fall kan du skicka den till [email protected]. Den är inte publicerad än eller, när ska den bli det?
*
Har skrivit om mitt examensarbete på bloggen nu, du kan gå in och läsa och gärna lämna en kommentar på det, om du vill =)

Postat av: Michelle

Oh, detta inlägg du skrivit var verkligen intressant. Håller med dig fullständigt i mycket av det. Ofta tror intervjupersonerna att det är själva reportern som gjort precis allting, valt ut bilder osv. Det är ofta folk väljer att "klaga" på bilder och gör det till reportern. Liksom hallå, märkte du inte att det var en fotograf med? Sedan har jag alltid tyckt att det ska stå vem som redigerat vid publicering. Rubriksättning kan man ju också få skit för, och oftast är det ju redigeraren som skrivit denna och inte reportern. Men annars är ju vårt arbete underbart förstås =)

2008-04-04 @ 14:42:31
URL: http://eyeofstone.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback