Denna vecka har varit minst sagt händelserik med allting från tatuering, personliga funderingar, början på min praktik och mycket annat som inte riktigt får plats i en blogg.

För att vara min vana trogen kan jag lista saker lite fort som någon slags summering av veckan.

Måndag:

Första dagen på praktiken och jag var nervös. Kände mig lite men glad samtidigt och det visade sig att det gick rätt okej ändå. Det känns enormt skönt att få diskutera saker med människor jag inte känner och inse att det faktiskt finns intelligenta människor här i världen som bara är intelligenta och inte mycket mer än det. Jag fick mina första uppdrag och det verkade inte börja allt för dåligt.

Kl 17.00 var det dags. Sara följde med och såg mer nervös ut än jag. Killen som tatuerade sig i stolen bredvid stirrade på mig kropp och av någon anledning kändes det uppmuntrande vilket jag sällan brukar tycka. Det gick väldigt bra och alla den smärta folk pratat om upplevde jag faktiskt inte alls. Jag blev massa nöjd och Mathildas skiss funkade verkligen väldigt bra på min kropp. Så för alla som funderar på en tatuering borde satsa på det men inte lyssna på alla skräckberättelser innan...

Tisdag:

Vaknar upp, ställer mig i duschen och skriker till - VAD FAN ÄR DET FÖR GREJ PÅ MIN RYGG??? Det tar någon sekund av total förvirring och trötthet innan jag inser att jag kommer vara tatuerad ett bra tag. Praktiken går framåt

När jag kommer hem börjar jag starkt tvivla på att jag kommer kunna gå emot mig själv gällande en sak jag har funderat på. Jag är arg och besviken och tycker den här människan verkligen hanterade saker orätt mot mig. Jag var under intrycket att vi hade någon kontakt som var unik och som båda trivdes med. Uppenbarligen var det inte så. Jag skjuter undan alla tankar och tar en lång promenad och tänker på annat.

Onsdag:

Mindre chock över tatueringen men har fortfarande inte vant mig.

Tar mig till Folkbladet med nöd och näppe i tid eftersom jag missade spårvagnen och hade bara en kvart att gå från resecentrum till Folkbladet som ligger vid NT. Jag klarar det och känner mig som Rocky. Får göra en massa roliga reportage på stan och vara modell för Indiskas kläder. Vill ni se så kommer det ut i vinterbilagan om någon vecka.

På kvällen har jag samma åsikter om situationen som på tisdagen men försöker fortfarande kämpa bort det och prata normalt. Det går sådär, jag är sur och har inte fått en ordentlig ursäkt eller chans att berätta vad jag känner. Pratar med Sandra som alltid tycker motsatsen till det jag tycker men hon håller med om att det var dålig stil och tycker inte man gör så. Hon anser dock att alla gör misstag och att man ska ge alla en chans till. Jag håller med men jag är besviken, jag trodde världens saker om den här människan och jag hatar att bli motbevisad gällande sånt här.

Torsdag:

Då var vi framme till idag

Fick gå tidigt från praktiken eftersom jag inte hade något speciellt att göra. Går på stan med Sandra och käkar pizza. Vi diskuterar att jag är argsint och hon överkänslig - kommer fram till att båda egenskaperna suger hårt men det verkar inte vara så mycket man kan göra åt det.

Kom nyss fram till att jag nog måste bryta kontakten, jag är besviken och får inget gensvar.

Jag ställde upp, litade och var lojal men fick typ inte så mycket tillbaka när det verkligen gällde. Jag är dock inte så pass svår att jag inte skulle lyssna på vad människan skulle kunna tänka sig att säga för att slutresultatet ska bli annorlunda än att vi inte pratar längre men allting kan inte falla på mig hela tiden. Folk får ta tag i det de tycker är viktigt

Imorgon blir att fixa med reportage, försöka att undvika minfält i Norrköping och kanske försöka prata av mig. Det har varit en jäkla bra vecka rent karriärmässigt men rent personligt känner jag mig sviken. Jag undrar om det går fram eller om jag bara framstår som en sur subba som är dum i huvudet?

Jag hoppas innerligt på fest i helgen, jag behöver fest och jag behöver människor som muntrar upp mig en aning
Josefine glöm inte: CARLSBERG SVART!