Rubriken till detta inlägg måste vara en av mina favoritrepliker någonsin i film.
Andre Linoge (Colm Feore som han egentligen heter) har hela den lilla staden i sitt grepp och man ryser varje gång man ser hans stiliga ansikte. Det är något tilldragande med djävulen, det är det alltid

 Det är väl överflödigt att nämna att detta är en Stephen King film?

Det var förövrigt ett bra tag sedan jag skrev ett ordentligt inlägg som består av mer än lösrykta tankar och funderingar kring min vardag. Jag har varit väldigt upptagen med livet så att säga och har egentligen inte tid att ens sitta och skriva det här nu.

Distansstudierna går bra även om jag igår och imorse var upprörd och ledsen för att det inte gick som jag ville. Jag var helt enkelt rädd för min lathet som jag lyckades råda bot på idag. Det känns bra att kunna få tyst på sig själv och sluta vara sin egen värsta fiende.

Nya datan är jättebra och jättesöt och jag upptäcker hela tiden nya saker den kan göra. Riktigt duktig är den faktiskt. Den heter numera bara "Dattis"

Planerna inför veckan är att hämta ut biljetterna till Kent som gör en spelning i Norrköping 16 februari nästa år. Jag, Sandra och hennes kompis Sofie beställde biljetter idag. Känns kul och jag hoppas innerligt att det inte krockar med min planerade resa till Kanada. Ska även träffa Nadja för att fika och gå på stan. Blir även att träffa Mathilda som ska ge mig en egendesignad t - shirt med hennes alldeles egna tryck på. jag lägger upp bild här senare i veckan.

Annars så har jag nu fått hem boken som filmen Christiane F baserades på. Här får Christiane berätta mer med egna ord om hur hennes liv som heroinmissbrukare såg ut. Innan hon fyllt 16 så hade hon levt livet flera gånger om så att säga. Den är riktigt, riktigt bra och jag kan rekommendera den för alla. Jag tror jag älskar Detlef ännu mer nu när jag läst boken... dessutom så är han lite lik en viss person

 På svenska har den det enormt dumma namnet "Gänget i tunnelbanan". Förstod inte översättaren vikten av känslan titeln "Vi är barn från Bahnhof Zoo" ger? den titeln förklarar inte bara drogmissbruk utan Berlin under hela 70 - talet. Förbannade dumma översättare som inte klarade gymnasiet.
Jag ska försöka avhålla mig från att tjata om denna film och bok eftersom det blir så mycket "tårta på tårta" som min chef på Folkbladet skulle uttryckt det.

Nöjdhetskänslan i magen håller i sig och jag kommer på mig ibland med att le för mig själv trots att jag numera alltid har mycket att göra. Det finns alltid saker jag skulle önskat var bättre men ta mig tusan om jag inte är nöjd med allt det jag har just nu.