Dagen börjde faktiskt rätt skapligt med en tur på stan med syster. Jag lyckades efter flera års tid hitta ett par byxor jag ville ha och köpte.

Detta är det första paret byxor jag köper på omkring 3 år, har nämligen bara klänningar och kjolar på mig annars.
Allt var blir tills nu, nu sitter jag och försöker få mig själv att "klicka" iväg ett mail vars svar kan avgöra hur jag kommer må den närmaste tiden. Jag gillar det inte, jag gillar det inte alls!

Hur gör man när det gänget ens lillasyster umgås behandlar henne som skit?

1. Slår man ungjävlarna och lär dem vett?
2. hmm just nu kommer jag inte på ett nummer två

Uppenbarligen passar det sig att vara snäll så länge man har "vuxet" sällskap.


Teorilektionen var en katastrof, jag har aldrig varit med om en sämre lärare och jag funderar allvarligt på att skita i att fortsätta gå om samma sak upprepar sig nästa vecka.
Läraren presenterade sig inte, han satt på en stol i ett hörn och mummlade, han skrev med konstiga förkortningar på tavlan, avslutade lektionen 20 minuter för tidigt och en mängd andra helt kassa saker faktiskt.
Är det verkligen såhär dåliga teorilektionerna rent generellt?

Jag har sånt flyt i livet just nu
Det riktigt känns i hela kroppen och i hjärnan också

Visst finns det dåliga perioder och händelser men det tar inte bort att jag i grund och botten har ett väldigt flyt och sätndigt är på väg framåt.
Tänkte på det här under spinningen nyss, hur jag klarar allting jag håller på med nu.
Det är nästan så det är pinsamt att det går så bra som det gör, jag menar jag fixade en massa uppgifter till distansplugget efter flera veckors tröghet och det känns bara så bra att slippa ha den klumpen i magen.

Äsch, jag borde egentligen gnälla om mitt liv och be alla andra ta ansvar för mina handlingar samt ha dåligt självförtroende. Sen borde jag bli sur och hata alla som inte har det som jag, hela Norrköping känns iblans såhär. Ska bli mer än skönt att flytta i augusti =)

Det har alltid för mig varit en konst att föra en diskussion på grund av många orsaker.
Jag vill få fram det jag tycker, tänker och känner utan att bli avbruten, utan protester men främst utan att personen i fråga försöker skylla ifrån sig. Det värsta är när folk försöker vända och vinkla saker och ting.
För att när jag väl tar upp något jag behöver prata om har jag tänkt på det en längre tid och uppskattar inte att man snabbt avfärdar mig för att man inte vill ta åt sig det jag har att säga.

Samtidigt vill jag inte ha bråk och konstig stämning, jag vill ha en ursäkt, löfte om förbättring och bli bjuden på lunch för att jag stått ut med någons beteende i månader. Det jag dock misstänker i det här fallet är att jag faktiskt blivit ignorerad och att mina funderingar och det faktum att jag tagit illa upp av den här människan beteende visst har noterats men att frågan - "Är du sur"? eller "Vad är det för fel"?... inte velat ställas.

Vad jag blir less på människor som vägrar må bra

De väljer medvetet att må dåligt och älta samma gamla visa om och om igen bara för att de är för fega för att ta steget ut, gå vidare och kanske må bra
Att må bra verkar vara tabu idag, det är känslomässigtuttömd och tragiskt skrivande som gäller för hela slanten

Självklart blir de människor med verkliga problem och sorger lidande eftersom människor som faktiskt mår dåligt på riktigt inte skriver om det vitt och brett och pratar med varje kotte de möter....

Det är fan ingen skam att inte vara feg och sluta tycka synd om sig själv

Jag stannade hemma från praktiken i tisdags dels för att jag hade ont i nacken men även för att jag helt enkelt fick någon slags panikkänsla som sköljde över mig och inte gav med sig.

Det var inte så dramatiskt som det låter jag tror bara mitt system ville få ur sig lite frustrerande känslor kring allting som händer just nu.

Jag insåg att skaffa lägenhet i Malmö kommer bli svårare än väntat, eller rättare sagt så är det i princip helt omöjligt. Efter någon timma av total känsla av att ha misslyckats och ytterligare någon timma av ren hjärndödhet kom mamma och pappa hem. Jag blev rätt imponerad av deras förmåga att fixa allting så fort och få mig på rätt spår igen.

Kändes bra att få sitta i vardagsrummet och gnälla utan att riktigt tänka om man har rätt till det eller inte.

Det vi kom fram till rent praktiskt är att det är smartare att bo i Landskrona om jag bestämmer mig för att plugga på IMER programmet i Malmö. Det tar 20 minuter med pendeltåg vilket är riktigt bra. Sen att jag har lite släkt där som jag kanske kan vända mig till är ingen större nackdel. Har redan börjat titta på lite lägenheter men hoppas att det inte blir alltför dyrt och att jag har råd med mat och sånt.

Självklart gör jag det krångligt för mig själv genom att jag hittat en folkhögskola som ligger i Ädelfors som i sin tur ligger någon kilometer ifrån Jönköping. Skolan är riktigt, riktigt bra och när jag ringde ansvarige för journalistlinjen idag fick jag in en riktig fullträff. Han berättade att han visste vad NT och Folkbladet var för tidningar och att han kommer vara i Norrköping nästa torsdag. Jag frågade om vi kunde ses för att prata lite mer om allting och han sa att vi kunde äta lunch tillsammans.
Jag blev så glad så att jag smällde av. Vet ni vad detta innebär?

Söker man till folkhögskola kallas man på intervjuer och får göra tester, de bedömer mycket utifrån hur du är som person. Att alltså få träffa denna man som kommer att bestämma om jag kommer in eller inte och få presentera mig själv är ovärderligt.
Ja, jag kan inte riktigt beskriva hur glad jag är.

Rent allmänt så har jag varit en aning osocial och inte träffat vänner så mycket men ska försöka ändra på det nästa vecka. Det blir så när jag blir fokuserad på något och det måste fixas och hinnas med. Känner mig lite sådär på humör för att umgås nu vilket jag inte riktigt varit på innan.

Såg förövrigt nyss klart på Stephen Kings "Secret Window" som jag faktiskt tycker Johnny Depp gör riktigt bra. Han har den där humoristiska sidan som också kommer fram i Pirates of the Caribbean filmerna.

Nu kom Rocky reklamen på TV. Känner mig riktigt knäpp nu när jag sitter här och önskar att det ska bli helg enbart för att få titta på samma filmer jag numera kan varje replik i. Jag älskar Rocky, han är den ultimata mannen... eller liknande.

Snart åker jag till Kanada också, inte så värst långt kvar nu men jag orkar inte skriva mer just nu så det får komma senare.

Idag har dagen mest bestått av att plugga och att se på film.

Först såg jag första delen av Stephen Kings - Jerusalems Lot och sen både Rocky del ett och två som gick på TV.
Tyckte det var lika bra som alltid trots att jag har filmerna på dvd men men

Jag åt kakor och tjafsade om något jag inte minns med min syster. Nu sitter jag här och kan inte sova.
Anledningarna är många men min största oro är:

1. Vad händer om jag kommer in på en skola men sen inte hittar boende i den staden?
2. Vad händer om jag inte kommer in på den skola jag vill?
3. Jag vill att distansplugget ska vara klart
4. Körkortet startar snart och det känns tungt

Sen finns det en mängd olika saker som dagligen dyker upp. Det är en stressad tid men förhoppningsvis ordnar sig allting till det bästa.

Usch börjar känna mig så karriärinriktad nu, på ett bra sätt dock men börjar kännas som om det kanske saknas lite annat.
Nu i veckan ska jag bröja träna, träffa lite nytt folk och planera resor. Jag behöver resa, om jag inte får resa dör jag tror jag..... Det värsta jag vet är att vara i ett och samma land flera månader utan att få sticka iväg någonstans då och då. Det är mer än dags nu

Året har börjat rätt bra dock en aning tungt. Eftersom jag till min stora glädje fick praktiken på Folkbladet förlängd med en månad innebär det också att jag började jobba redan i onsdags.
Inget jullov och det blir en aning tungt när man sammtidigt har distansstudier hängandes över sig.

Började med Psykologi B idag. Det blir nog kul eftersom jag var duktig i A kursen men är idag en aning för splittrad och okoncentrerad för att få något konkret gjort. Får ägna helgen åt att försöka få så mycket som möjligt klart.
Börjar också känna den där välbekanta stressen inför att inte få tillräckligt gjort och fixat innan hmm April? Känns som om hela livet börjar i April eftersom det är då alla ansökningar till skolor ska vara klara och det innebär att alla betyg måste duga.
Jag är helt ärligt rädd, inte så mycket för att jag tror att mina betyg inte skulle duga, det gör de nog och skulle det vara något problem får jag helt enkelt ta det då.
Det jag dock är rädd för är att inte hitta skolan jag vill ha, inte hitta en lägenhet i staden jag ska till och i slutänden förstöra något för mig själv eller vara för lat.

Att lämna Norrköping känns inte särskilt jobbigt egentligen, mest spännande och pirrigt i magen. Den här staden har i ärlighetens namn ingen framtid att erbjuda unga människor som vill utvecklas och komma framåt. Jag är inte heller så sugen på att hitta mig en man, gifta mig, bli på smällen och stanna här med något arbete som kontorist eller informatör av något slag. Det är inte livet jag väljer och när jag väl väljer det ska jag ha erfarenhet och lite att komma med innan.
Planerna inför våren och sommaren innan jag flyttar är dock väldigt många och jag hoppas att alla mina vänner skaffar sig jobb snart så att vi kan tjäna pengar och resa iväg någonstans senare.
Kanada resan börjar ta sin form alltmer och trots det faktum att det är en enorm tillgång att kunna resa iväg och bo gratis i Toronto är jag rädd att jag inte ska hinna med allting innan jag flyttar.
Jag är helt enkelt en stressad och en aning pressad människa för tillfället. Jag tror att en månads maniskt arbetande borde bota det mesta.

Nyår var väldigt trevligt och inte alls dåligt faktiskt. Det firades hemma hos mig och jag är glad att alla som var bjudna kom. Det utbytes värdefull information om människor jag inte gillar över middagen vilket av någon anledning alltid ger mig en såndär "mohhaha" känsla i magen. Jag hoppas att en utekväll kan planeras inom en snar framtid.
Självklart har jag råkat avge förbannade nyårslöften som jag borde kunna klara av att hålla.

1. Träna mer
2. Sluta med skräpmat (jag lyckas om jag inte går ut ur huset)
3. Vara mer rättfram och säga ifrån direkt när jag tycker någon trampar på mig. Känner mig en aning dålig på det eftersom jag ofta väljer att vara tyst en längre period bara för att jag tror att någon kommer sluta upp med sitt beteende.

Tja, vad mer? Jo har läst ut sista Harry Potter boken som jag lånade av Sandra. Jag måste nog vara en av de få som faktiskt inte hade en aning om vad den handlade om innan jag faktiskt läste den.
Förbannade Harry Potter får mig alltid att önska att det fanns en magisk värld och att jag kommer upptäcka den trots att jag skulle bli den äldsta eleven på Hogwarts, men vad tusan jag vill att det ska existera en alternativ värld.

Nu ska jag sätta mig i sängen och fortsätta stressa över allting och ingenting.

Förövrigt så suger blogg.se eftersom de inte kan ladda upp bilder. Hat åt dem.