Om fiender på andra sidan
Läste nyss Marcus Birros blogg som jag följt ett par månader. Jag gillar Birro och jag gillar att han strör känsloyttringar omkring sig på samma sätt som jag skulle vilja göra om det kunde garantera att folk omkring mig inte var överkänsliga. Idag skriver han om att man aldrig kan veta vem som står på andra sidan när sorgen eller tragedin tar tag i en. Att personer man ansåg vara ens fiender kommer höra av sig och hjälpa till när man har det svårt? Jag tycker om det här resonemanget, att vi när någon har det svårt ställer oss över alla fjanterier och elaka ord vi vet att vi har sagt och visar vår empati och medmänsklighet. Tyvärr tror jag inte som Birro att folk riktigt gör så, jag tror att människor njuter av att se de starka falla.
Att få gotta sig lite i hur någon man känner sig hotad av mår dåligt, jag är iaf övertygad om att de jag anser vara mina fiender inte riktigt kommer skicka mig några tröstmail om de hör att har det svårt. Jag tror snarare att de kommer le inombords och tycka att det är bra och allt rätt åt mig. Kanske är jag mer cynisk än vad Birro är men jag tror helt ärligt att många är så pass småsinta med några undantag. Jag personligen fungerar på så sätt att jag försöker se över små saker och faktiskt bara gå vidare med livet men kan inte påstå att det är något jag lyckas med dagligen. Tycker dock att Marcus Birro inlägg är lite inspirerande, känns skönt att någon som upplevt så mycket smärta ändå anser att folk är så pass vettiga att de ser över dumma konflikter och ställer upp.
Det mest patetiska i det hela måste ändå vara att en stor del av dessa människor som faktiskt gottar sig i andras olycka inte erkänner det. Inte erkänner att den enda anledningen till att de faktiskt ibland hjälper människor är att för en liten stund få känna sig behövda och överlägsna någon.
Jag tycker att en av de värsta sakerna en människa kan göra här i världen är att hjälpa någon av oärliga och humana skäl. Då har man förlorat en större del av sin värdighet som människa än vad man själv inser.
mycket läsvärt och bra!! Håller med i dina tankar..tyvärr.
sv; lugnt :) jo men visst har dem ! Lite avundsjuk blir man ju ;)
Min pappa bor i Zagreb och han är kroat. Jag pratar också flytande. Drago mi je. ;) Vad görs ikväll? ^^
Jahaja det där med att dom man trodde var ens fiender plöttsligt ställer upp när man har det svårt är bullshit i min värld iaf, precis som du säger så gottar dom sej istället.
Däremot tvärtom med ens vänner, när min mamma dog förra året och jag helt plötsligt inte va "normal" längre för nu hade jag varken mamma eller pappa i så ung ålder, då försvann de flesta tyvärr.
Eller tyvärr ska jag väl inte säga ändå för det där va inga riktiga vänner som svek när jag hade det som svårast så dom dumpade jag helt och hållet.
Tack för din gulliga kommentar om min layout och sånt, blev glad i ögat, vet inte riktigt själv om jag gillar den eller inte men får va uppe ett tag iaf, va så trött på allt mitt mörka.
oj va spännande att ni ska träffas så snart igen!
Ja man kan ju aldrig veta säkert hur det kommer att gå eller ens vad man själv kommer att känna om en vecka eller en månad, men man måste våga chansa!
Nepp inte gifta än, fast jag ger små hintar lite då och då att jag vill hi hi. Inga barn heller, känns inte så lockande längre då jag inte har varken mormor eller morfar åt barnet men jag ändrar mej säkert om några år, har ju stor familj på mannens sida.
Nej inga sådär speciellt spikat för helgen här, blir kanske en runda på stan eller nått, på torsdag ska jag iaf spendera dagen med min kära stora syster och shoppa lite.
Ja då bär det snart av för dej!
Det ska väl bli spännande!!!
Kram på dej
Svar: Det går alldeles utmärkt här, även om jag nu tar en lite paus ;) Jag tror jag trivs med att jobba kväll faktiskt, hittills.. Kanske jag inte säger om det händer värsta grejen nu mitt i min paus ;P En lunch på fredag låter utmärkt! Jag börjar jobba vid 14, så innan dess kan vi ju ses, i närheten av F-bladet eller så, så att jag hittar åtminstone ;) Bestäm något du, och informera mig - Jag kan som sagt innan två! Nu ska jag skriva om ett Mcgäng, tjoho! Kram!
Jag har svarat på din kommentar i min blogg nu. :)
ja tänk om det var så enkelt :) hehe ja det verkar ju som det, jaha va kul :D jasså?, men det märks nog så småning om :) men om du nu får känslor för honom tycker jag inte att din flytt och så ska hindra det :) nae du, det går inget vidare "/ men men, får väl hälla ögonen öppna :)
kram kram