Jag vill nog göra någon sorts sammanfattning om de senaste månaderna som gått. Det är inga speciella månader och jag har inte heller upptäckt den stora kärleken eller fått någon häpnadsväckande instinkt om livet men trots det har det nog varit några av de bästa månaderna i mitt liv.

Jag tror det beror på att jag utvecklas hela tiden och med utveckling så tappar man folk som än inte är redo eller helt enkelt inte kan utvecklas vidare. En sak som jag klurat lite på är relationer. För några månader sen (strax innan praktiken på Folkbladet) bröt jag kontakten med ett tjejgäng jag brukade umgås med. Och då menar jag inte att det skedde gradvis utan kontakten bröts egentligen hmm ja på fredagen var vi vänner och på söndagen var det slut.

Dagarna efter "brytningen" kände jag mig sårad och orättvist behandlad då mycket av det som sas var minst sagt elakt och jag förtjänade det inte. Jag tror att jag till och med satt med mamma i soffan och och gick igenom allt som hänt. Det kan inte någon veta eftersom jag inte ansträngde mig för att föra fram de bevis jag hade eller ville gnuga något i näsan på någon för att hävda mig. Jag gav helt enkelt upp och kände - Det här är inte rätt för mig. Jag funderade också mycket på hur jag skulle umgås med nytt folk men det mest häpnadsväckande för mig var nog att jag inte saknade dem. Inte det minsta faktiskt, jag tänkte aldrig på dem eller oroade mig för vad som skulle ske om vi stötte på varandra på stan eller krogen.

Det tog någon vecka och jag upptäckte att det finns människor runt omkring mig som är mer värda att satsa på och som jag tror vill satsa på mig. På den vägen har jag idag vänner jag trivs med och som jag nästan med all säkerhet kan säga tycker om mig för den jag är och förstår hur jag är dessutom.
Jag läste imorse ett mail när jag vaknade upp hos Sandra som jag fått en en vän som flyttat för att studera vidare.
Det mailet värmde en hel del eftersom det bekräftade det jag trott innan - han gillar mig fastän vi knappt ens hinner prata idag och jag gillar honom och vi är vänner. punkslut.
Idag vet jag också att jag blev grymt orättvist behandlad förut och att det som sas till mig är något som inte kommer ge bra karma för de som vet mig sig att de var hårda.
Idag vet jag också att det är skitsamma.

Så känner jag inför bra och hälsosamma relationer. Jag gillar dem fastän de ibland gör mig besviken och är jobbiga jävlar. Så kände jag aldrig inför det gäng jag tidigare umgicks med.

Förutom relationer har jag även utvecklats grymt mycket rent karriärmässigt. Jag känner att jag har med mig huvudet och fattar medvetna beslut och inte låter latheten eller Kafka ta över längre. Visst, det finns saker som fortfarande gör ont och som fortfarande behöver korrigeras men jag tar det mer lätt idag än för bara någon månad sen. Distansstudierna känns exempelvis väldigt sega nu och jag skulle helst av allt vilja hoppa av bara men det kommer jag inte göra. Jag kommer fortsätta tills jag är klar och jag kommer bestämma mig för skola och ordna med boende.
Det känns som om jag bara under ett par månader gjort mig av med allt onöndigt och lämnat plats åt annat onödigt som kan bli viktigt.
Exempelvis så har Sandra lärt mig vikten av att ha bra smink och att man ibland kan slappna av och vara tokig. Det är bara ett exempel på att nya saker tar plats medan gamla helt onödiga och skadliga försvinner allt mer. Även om det inte är något stort så räknas det för mig.

Nu ska jag sätta mig och ta itu med distansplugget, städa lite, prata med min mamma och syster samt läsa och ta reda på vad Lejonet har att vänta sig under 2008.