Jag har inte haft ork eller tid att skriva något i denna blogg de senaste dagarna. Nu har jag tid eftersom det är Amras-segis lördag

Det är verkligen ofattbart för det var länge sedan jag längtade såhär mycket efter helgerna när jag gick i skolan och nu när det är helg har jag i princip panik för att den kommer ta slut. Jag vill inte att den tar slut, jag vill vara som Paris Hilton (inte se ut som henne dock) och ha helg varje dag hela tiden.

Sitter här och försöker få ordning på ett reportage till Folkbladet som måste vara klart snart men lyckas inte riktigt eftersom mina tankar ständigt återvänder till filmen jag såg igår efter jobbet. "Christiane F - Wir kinder wom Bahnhof Zoo" kom 81 och berörde mig ordentligt.

Den handlar om den 14 åriga Christiane som fastnar i 70 talets heroinmissbruk. Jag är medveten om att handlingen inte är ny på något sätt men denna film är det. Jag kan starkt rekommendera den för alla som är har tröttnat på skolans propaganda och kassa föreläsningar om varför man inte ska testa knark. Jag menar hur långt tror de seriöst att man kommer med en slogan som lyder "Knark är bajs"? Det människor behöver är verklighet, att testa knark känns inte alls hemskt, snarare tvärtom, det kan vilken knarkare som helst tala om för dig.

Det man behöver få se är verklighet och inte någon slags lullig, gullig illusion som man sen ska komma ihåg när man väl kommer i kontakt med droger.
 

Jag minns att när jag gick i grundskolan så hade vi en massa föreläsningar, vi såg filmer, gjorde uppgifter, allt för att vi skulle inse hur hemskt knark var. Det fungerade, för stunden men jag minns också hur nyfikna alla såg ut. Man kunde höra människor mumla - Undrar hur det skulle vara att testa? Det är inget dåligt med föreläsningar, filmer eller liknande, missförstå mig inte men det måste vara verklig information. Det får inte vara något en lärare som kanske rökt på någon gång under 70 - talet babblar om och hoppas att arbetsdagen tar slut snart så den kan ta sig hem och äta en god middag.

Visa ungdomar och människor verkligheten inte en massa skitsnack för att verkligheten är så mycket värre än alla hemska avskräckningshistorier man kan komma på.

Efter att film dominerat mina intressen på senare tid har jag sakta men säkert börjat hitta tillbaka till min musik. Jag har återupptäckt David Bowie och sakta men säkert börjat gräva lite i Håkan Hellström med lite hjälp av Toni.
 

Ikväll hoppas jag kunna få till en filmkväll hemma hos mig, undrar vad vi ska se? Jag kommer som vanligt försöka pracka på tjejerna Stephen King. Det brukar gå hem och speciellt nu när jag har två nya filmer av honom.

Nu på fredag är det Bajram så säg till så skickar jag en önskelista till er som vill köpa mig något :P:P