Jag är aldrig särskilt bra med inledningar så jag kör min variant och helt enkelt börjar babbla en massa.

Igår hade jag, Jossan och Sara en liten filmkväll. Till kvällens ära valdes till min stora förtjusning: Stephen Kings "The Shining, miniserie" och jag blev ännu mera förtjust när Jossan sen lånade en film och sa att King filmer var bäst. Jag lyckades även tvinga på dem min vattenmelon jag måste äta upp annars blir den gammal.

Jag har klarat mig riktigt bra helt själv hemma även om jag motvilligt börjar sakna familjen och deras ljud. Dock hände en underlig sak imorse som gjorde mig helt ställd och tvivlen om att jag ska klara mig ensam växte.... diskmaskinen funkar inte?!? Varför?? Den funkade igår men idag säger den bara nej? Varför säger den nej till mig? Den har aldrig sagt nej innan..... Det är väldigt irriterande att jag inte kan klura ut varför det inte vill sig.

Jag har upptäckt att jag är en sådan människa som kan glömma bort människor bara de inte finns i närheten. Skulle någon såra mig och sen försvinna ur mitt liv skulle jag aldrig tänka på smärtan eller sveket. Tyvärr brukar dessa människor förr eller senare dyka upp och förvandla hela Norrköping till känslosamma minfält. Då måste jag ta skydd och försöka gå runt eller springa rakt igenom.... Min pluton är tyvärr inte tillräckligt starkt för att göra det sistnämnda. Undrar om alla har så? Känslosamma minfält de gör allt för att undvika även om det innebär avsäga sig något man inte tycker om eller inte göra något man hemskt gärna vill bara för att det ligger så känsligt till? Jag kan iaf glädjas över att jag inte lider om det inte finns i närheten.

Jag är grymt sugen på god mat! Men inspirationen till att tillaga något alls verkar ha försvinnit. Jag kan som mest stela halvdåliga fiskpinnar och bränna pomme? Jag får hålla mig till musli så blir det inga större olyckor.