Eftersom jag icke orkar skapa nya kategorier så får ni leva med att samtliga inlägg hamnar under det dryga *gäsp* som då antyder om att jag skulle vara nonchalant..... vilket jag inte är mina vänner men iaf

Nadja åkte till London och jag avundsjukar som tusan men men ska ju dit snart själv så iaf herregud vilken lång dag det har varit, kom ju hem för någon minut sen bara! dock ganske (vaddå ganske är jag norska innerst inne?) skönt o vara upptagen med annat än att inbilla sig själv att man är upptagen och inte inbillningssjuk

Hade prov i filmkunskap som innefattade hela lärobok typ.... jäkla lärare alltså, nästan inte ta med en enda fråga från instuderingsfrågorna.... taskigt och rent nazistiskt måste jag säga med tanke på hur mycket man slet med allt det här
aja det är förbjudet att mörda så inte mycket att göra åt saken, är förresten enormt stolt över mig själv som börjat ta så lätt på saker och ting... Javisst! Helt okej, nej då jag blir inte arg/tar illa upp/ blir rasande/ dödar dig/stirrar besviket och chockat på dig/ börjar gråta/bråkar med dig tills öronen blöder osv är fraser som numera är standard i mitt vokabulär
Inget av det gör jag mer, visst är fortfarande som en dum krutburk men inte på det där destruktiva sättet som sårade och förstörde relationer

Dagens dag då, jo skolan och sen möte på diskrimineringsbyrån, jag och Kamala råkade komma en timma för tidigt då det inte var någon där och kände oss riktigt utanför och diskriminerade som inte ens kunde få vara med i diskrimineringsbyrän, riktigt illa ju... vad är felet?
men sen fick vi vara med iaf, måste säga att jag tycker det känns riktigt bra, att få hålla föredrag, skriva och vara ute och träffa folk, det behöver jag som är så störtblyg ibland och uppfattas som socialtmissanpassad och sur....
killarna var riktigt snygga där också, blev verkligen massa överraskad över att mer än en föll mig i smaken och verkligen passade... det är få som har gjort det här i livet och som jag gillat

men men sen blev det fika med Ludde från teatertvåan som är riktigt gullig i sitt hänsynsfulla sätt, jag gillar honom skarpt och vi lyckades få ordning på saker och ting gällande reportaget vi ska göra

annars så är allt bara bra faktiskt, trodde det skulle bli mycket värre men jag känner att jag är mig själv nu och att jag kan hitta någon som vill ha mig såhär som jag är nu (med förbättringar i humöret) och som jag mår nu också... har ingen brådska dock, hellre ensam i hundra år än tillsammans med en massa man inte älskar.. utan pirret

vad tusan är det med mig och sentimentala kärleksgrejer? jag gör mig själv illa snart jag svär, måste vara töntefterdyningar.. men jag lovar er dock alla att jag inom kort kommer återgå till mitt coola tuffa jag som alla beundrar :P